Dead Leaves and the Dirty Ground

Så har det då uppdagats att CIA infiltrerat vänsternästen under 60-70 talen i alla världens hotspots; Paris, Alger, Honkong och Stockholm.

Vad sjutton hade de väntat sig egentligen? Nog för att den amerikanska utrikesparanoian var oerhört utbredd, men att infiltrera svenska vänsterpartister är ju ändå oerhört fånigt. Ingen kan idag tänka sig att den svenska vänstern var något hot mot etablissemanget.

Ingen. Utom just de svenska vänsterorganisationerna. På frågan om vad de anser om att de  släppta CIA-filerna avslöjar övervakning av svenskar, konstaterar Johan Lönnroth, tidigare ledamot för vänsterpartiet och aktiv medlem av Göteborg Vietnamrörelse;

"Jag är inte alls chockad. Jag förmodar att det var en allmän uppfattning bland den svenska vänstern att det var så"


Nu skålas det förmodligen i rödvin så det spills över skepparkransar och kaftaner över att de faktiskt Visst var ett hot och att de Visst skapade oro i USA.

Jag tycker mest synd om underättelsetjänstemännen som fick sitta i piprökta källarlokaler och lyssna på progg hela dagarna medan deras kolleger matade duvor med sovjetiska militärattachéer i St. James' Park.

Min vardag består alltså av industri-jobb. Det är varierande på så sätt att det finns många sorters muttrar men enformigt på så sätt att det finns en oerhörd begränsning i vad man kan göra med dem.

Jag vaknar vid 5:40 för att kunna snooza i en halvtimme innan jag måste skynda mig att duscha, äta och packa matlåda så jag hinner sticka ifrån lägenheten vid 7:00.

40 minuter senare är jag på jobbet och börjar lyssna på den första av de drygt 15 eko-sändningar jag kommer höra under dagen. Jag kommer senare bli förvånad över det faktum att jag faktiskt glor på två olika sorters muttrar medan jag lyssnar på p1's följetong; den lilla hästen där det till exempel kan beskrivas hur någon gammal islänning vaknar och är glad att de bara tog en av hans testiklar.

Det jobbigaste under hela dagen är att alltid lukta gammal metall och ha ett jämt lager ståldamm över mina händer. Man får tid att tänka mycket men de kreativa tankarna försvinner alltid så fort man stämplar ut. De destruktiva tankarna försvinner dock exakt samtidigt.

Nu är inte de destruktiva tankarna speciellt dramatiska; de handlar mest om att jag köper lunch och tänker att de pengar jag betalar för en kyckling-baugette och cola nästan överenstämmer med timlönen. Vilket innebär att en timme om dagen jobbar jag bara för att köpa lunch. Så inte nog med att lunchen på 42 minuter inte är betald; timmen innan är endast så jag har råd med en hemköp-baugette.

Det är här tankarna går till Henrik Berggrens uttalande i en gammal 90-tals intervju. "När jag var liten var jag tidningsbud på söndagsmornarna. Jag tänkte att om jag bara klarar den här trappuppgången så har jag nog med pengar för att köpa en banan och vad skulle jag med en banan till?"

Hultsfredsfestivalen beskrivs som ett publikfiasko. Förutom detta diskuteras det fram och tillbaks om huruvida det ändå är en lugn festival eller mer stökig än någonsin.

Arrangörerna skyller biljettpriset på omvärldspriser, på samma sätt som bensinmackar förklarar höjda bensinpriser. Aftonbladet beskriver priset som en "chockhöjning" eftersom de blir skogstokiga när de får använda sådana kraftord.

Höjningen är dock endast 300 kronor från det redan löjligt höga 1300:- till 1600:-. Hade jag pungat ut med det hade min följdfråga varit i stil med "vilket hotell ingår menar ni?"


Mitt första hultsfredbesök 2002 var menat att vara mitt sista, men jag återvände två år senare trots att jag direkt förstod att festivalboende inte var min grej. Morrissey och Graham Coxon är dock min grej om man säger så.

Jag märkte dock att den hultsfredsfestival man hört talas om långsamt var på väg att förändras. Jag vet inte vilkas behov de försökte tillfredställa med sina bokningar från The Voice's kontaktlista; Alicia Keys, Snoop Dogg året efter och nu 50 cent.


Jag är fullt medveten om att Mary J Blige och Pharrell inger en fascination hos söderkisar (tänk Shanti Roney och fågeln i Rocky) och Snoop Dogg har onekligen streetcred men såvitt jag vet skiter Snoop och 50 cent fullständigt i sverigespelningar och imponerar sällan på ditresta frilansare från Groove. (Även om snookfansen sväljer det som sjömän)


Världsmarknadspriser hos artister och det faktum att r'n'b-ludren inte längre köper skivor ligger dock säkerligen inte till grund för att en biljett kostar lika mycket som en vecka i Kroatien. Jag kan inte tänka mig att det har att göra med något annat än det faktum att 50 cent inte kostar motsvarande tre och femti.

4 dagar av jobb har slitit ut mig rätt mycket. Det har varit upp och ner med arbetsuppgifterna; allt från tavelmontering till att sitta och packa skruvar i små påsar.

Monotomt arbete gör mig ingenting, det tillåter mig att lyssna på p3 och p1.

Dock hade jag en incident i onsdags när de satte mig framför en CNC maskin som borde varit bannlyst enligt arbetsmiljöbalken eller åtminstone Versaillefördraget.
Efter en och en halvtimme av fullständig skräck så fick jag upplysa gubbarna om att jag får psykbryt om jag fortsätter, vilket de tog med ro och satte mig att vika pappersbitar som terapiarbete.

Annars har inte mycket hänt. Igår hade jag och Ida en väldigt fin singstar kväll och Ida sjöng den ena sköna tonen efter den andra. Själv sjöng jag Winds of change med fantastisk inlevelse som alltid.

Jag har börjat jobba igen. Jag vet inte om det är att jag är 80-talist eller för att jag bara är rätt förslappad, men redan dag 1 av industriarbete får mig att börja svettas och nynna på gamla negro-spirituals.

Det är dock inte speciellt hårt arbete, i jämförelse med till exempel mcdonald's där man får bära skit hela dagarna och samtidigt se trevlig ut i keps. Men det är jobbigt ändå. Jag ryser av tejp och det hanterar jag hela dagarna. Jag är rädd för att skära mig och jag har en besatthet av mina naglar och händer som gör att jag skyndar hem för att smörja mig med aloevera och jag känner mig svettig och äcklig hela dagarna. Dessutom får jag ont i tårna av mina arbetskor.

Nej jag hade såklart en underbar födelsedag, bättre än jag förtjänar. Jag tackar alla som närvarade och de som inte var där saknades mycket. Men med mitt nya singstar (när Rocks skivan har bytts ut då den ej fungerar) så är ni alla inbjudna till mig när som helst och sjunga Hole och Blur.

En annan rolig detalj med min födelsedag är att min bror verkar ha glömt det hela, trots det faktum att vår mamma fyller år på samma dag. Men jag blir inte ledsen. Det ska mest bli kul när han kommer på det.