Barrel of a gun
Med min ekonomi kan jag som vanligt inte köpa nya skivor, men det gör jag nog ändå. Placebo har släppt nytt och Radio dept. imponerar så då förbiser jag självaste Morrissey för att köpa dessa. Efter en kort session av Neutral milk hotel så satte jag på Depeche Modes ’Ultra’ som är en av många förbisedd skiva. Jag skulle respektera det om det inte vore för att de i nästa andetag talar om hur fantastisk ’Exciter’ är. Åsikter går vanligtvis isär, men det är direkt felaktigt. Hörde Phoenix nya singel ’long distance call’ och nu verkar dom försöka vara mer rockiga antar jag, fast med samma jävla ukulele-plock på sina fula jävla gitarrer och allt låter bara skit. Försöker komma på vilka som terroriserade mig genom radion samtidigt, med en lätt skäggig sångare.. skivan hette i alla fall songs about jane eller nåt sånt skit. Att dom här grupperna inte dog ut med deep blue something och the rembrandts övergår mitt tunna förstånd. Bakgrundsmusik till parmiddagar. Eurgh.
Ultra har någonting svävande som exciter inte har. Fast the dead of night är suverän.
Juliette Lewis and the Licks-Catful of sorrow-Chelsea-Karlsson är fortfarande borta. Katten alltså. Det är hennes fullständiga namn för tillfället. Hon sprang iväg i måndags runt 22 och har inte synts till sen dess. Teorierna är många om anledningen till försvinnandet. Jag saknar såklart det lilla livet en hel del, men jag får chansen att städa min lägenhet och ta bort alla skyddsåtgärder mot klor jag la ut; lakan över soffan och dylikt. Dyker hon upp igen är hon varmt välkommen men det lutar ju mot att hon inte gör det. Hon har säkert hittat ett annat hem men knappast något bättre.
Kicki lagade mat till mig igår och bjöd på två flaskor Beaujolais, skulle vilja säga att jag förtjänade det men det gjorde jag nog inte. Vi kollade även på hotel Rwanda men skivan pajade dom sista 3 kapitlen så jag har ingen aning om hur den slutade. Fast den var väldigt historiskt korrekt så vitt jag vet och jag fick leka välutbildad när jag förklarade för henne vad som egentligen hände.
Jag vet egentligen väldigt lite om saker och ting. Jag har länge förkastat tanken på att USA skulle angripa Iran på något sätt, men det verkar ju inte bättre. Även om USA väntar på FNs tidsfrister så lär Iran aldrig ge sig vad gäller påståenden om anrikat uran. Att få en chans att kunna motstå USA är något som de aldrig kommer att förbise. Även om det just nu verkar osannolikt att de skulle skicka marktrupper så är det inte längre otänkbart för mig att dom skulle bomba skiten ur Iran. Vi får se om typ en månad, till dess ska jag låta bli att tro mig känna till vad USA är kapabla till.
Kommentarer
Trackback
