Dead Leaves and the Dirty Ground

Ibland är det så bra att jag aldrig läser pop-tidningar eller har koll på hyper. Som när min bror en gång sa till mig att välja en skiva, vilken som helst, i en skivaffär i stockholm och jag tog av någon anledning Yeah Yeah Yeah's "Fever to Tell" och provlyssnade. Jag tror jag sa något i stil med "det här kommer börja någonting nytt" efter att ha skummat igenom 6 låtar. Jag blev råkär i allt. Hela skivan. Det var ett år sedan ungefär, men nu är jag nykär då jag satte på skivan igår och jag är lycklig eftersom jag vet att så fort jag har råd så har jag en till skiva att köpa. Det är som att ha en julklapp som man väntar med att öppna. Jag är så full av beundran inför dom.
Eftersom jag är så bortkopplad från verkligheten blev jag förvånad att andra älskade dom också.

Idag klippte jag mig. Eller, kicki klippte mig. Jag uppskattar henne så himla mycket. Hon läser inte ens det här så det är inte ens fjäsk.hon förtjänar definitivt inte att bli utnyttjad och lurad på flera hundra kronor iallafall. Hon är bara så snäll och bra. och i gengäld får hon klippa mig som en hitlerjugend när hon känner för det. Idag kände hon för det. Men mamma blir nog gladare åt den än åt halvmohikaner och undercuts som hon fått bevittna innan. Just det ja, imorgon ska jag och ida till värnamo. Jag kommer tillbaks på söndag. Idag satt vi båda två som tanter bredvid varandra och fixade frissorna. det var ett väldigt rart ögonblick. ida är fin.

Jag tänker inte säga glad påsk.