Dead Leaves and the Dirty Ground

Det är kallt ute. Alldeles för kallt.
Jag är så trött på pop non stop i p3. Mer än hälften verkar vara Sean Paul, Mariah Carey och den nya vågen av dance låtar. Det började i princip med Erik Prydz Call on Me och efterföljande låtar får Etype och Antiloop att verka nästintill harmlösa. Alla följer samma mönster med en samplad röst som sjunger samma sak om och om igen. Någonstans i mitten fadas sången till ett tunneljud som loopas för att senare komma tillbaks. Basen är det värsta. Den innehåller någon form av vakuum som sugs in efter varje trumslag, som tydligen skulle passa bra in da club, men i radio blir det bara besvärande och känns som kinesisk vattentortyr i min duschradio. shwoompshwoompshwoomp låter det. Samma mönster i varje låt.
Det har ingenting med fin vs. fulkultur att göra utan har bra att göra med att jag ska utsättas för det. På samma sätt som att r'n'b inte bara innehåller tomma melodier som försöker kopiera en soulhistoria som passar bäst där den hör hemma - 30 år bort från mitt liv. Det är även sättet de introducerar låtarna. Dels är det de svindyra videorna som blastar iväg en massa titlar mot skärmen; låttiteln, artisten och de 5 andra rövhålen som assisterar på låten. Featuring blablabla. Trots att det längst ner ändå står samma gamla information.. Artist, titel och skiva. Det jobbigaste är dock idioterna som måste skrika ut skiten i början av låten. "ladies and gentlemen!" bla bla bla.


Shakira har en extremt påfrestande jävla röst. Jag orkar inte ens bry mig om att hon dansar som en encellig amöba. Detsamma med Sean Paul. Och jag kommer inte sluta bry mig eftersom dom aldrig slutar skrika åt mig från sekunden jag vaknar tills tiden då jag försöker somna.
Om de bara kunde lägga ner en tredjedel av videobudgeten på fattiga ungdomar så vore det en lite bättre värld. Fast jag menar inte det på något etiskt sätt. Jag orkar bara inte kolla på skiten.
Stäng av då, säger vissa. Men det finns inget avknapp.