Dead Leaves and the Dirty Ground

Maurit Paulsen intervjuades av Malou von Sivers idag. Maurit är nog lite för white-trash-hero för mig, men hon har vettiga tankar om beandling av djur. Sen hände ju det som inte får hända. Ayeesha kommer tillbaks. Jag blir tokig. Käringkanalen tar in Ayeesha för att kunna ställa den gamla politikern mot väggen med starka hiphop argument från den unga generationen OH YEAH. Men Maurit tryckte ner henne, det var bra. Ayeesha var på väg att prata om att saker och ting är odemokratiska och att det är klasskrig. Något som inte kom fram i den intervjun är det faktum att Ayeesha tror sig vara insatt i allt vad klasskrig och revolution innebär, eftersom hon läst några böcker och hört några jamaicanska låtar. Hennes idoler är kvinnor som inte skrev under den vita mannens "treaty's" o.s.v. kort sagt; hon vet ingenting.
Maurit gjorde något som jag inte tolererar, hon pratade med Ayeesha som om hon vore 5 år gammal, men just eftersom det drabbade henne så var det lugnt. Något i stil med "men lilla du, världen är full av regler och förordningar som du inte förstår, men det betyder inte att de är odemokratiska".

Och malou kunde ju inte hålla tyst utan var tvungen att prata som något kapitel ur gröngölingsboken "men är det inte så att musiken kan locka ungdomar mer till politiken" men maurit vägrade svara på såna idiotiska frågor. Ayeesha trodde hon skulle få ställa en hagga mot väggen men istället satt hon med nedslagen blick och sa bara "mmhm".

Nu får dom sluta fjäska för henne och inse att hon inte har något att säga överhuvudtaget. Vill man prata med någon med annan kulturell bakgrund så finns det mycket mer intressanta kulturer, vill man prata med en ung tjej så finns det mycket klipskare sådana som har tänkt igenom vad de tycker, vill man intervjua en hiphopmusiker så finns det ett antal som kan sin sak och vill man ha en egen företagare så finns det oerhört många som har en bättre affärsidé än att stödja skitmusik.