Wickerman
Det är tydligen inte bara så att jag fryser, det börjar bli höst. Jag gillar hösten men det är nog för att jag romantiserar den så. Jag ser framför mig en temperatur på 14 grader, orange kvällssol redan vid 17:00 och skogen utanför i hela sin kaskad av färger.
Men i själva verket är det ju bara regnigt och löven är aldrig kvar längre än 20 minuter innan dom bildar en slemmig hinna över asfalten. 
De ultimata höstskivorna ”Kiss of Morning” med Graham Coxon och ”We love Life” med Pulp tappar sakta men säkert sin charm. Jag kvävs på min egengjorda varma choklad som verkar god och mysig vid första koppen men som jag sen inser bara är smält choklad som smutsar ner mitt inre.
Ett bad som är så omhändertagande i teorin blir tråkigt och ger mig värmeslag efter 8 minuter.
Mina fina höstkläder är tråkiga nog när jag har på mig dem första gången och mina vänner lär skälla på mig när de ser mig bära samma saker i två månader.
Skolan börjar och CSN tar inte hand om mig på alls samma sätt som min kära a-kassa.
På den positiva sidan så har jag ju möjlighet att följa hela Premier League på Canal + och alla möjliga filmer och serier på mina 11 filmkanaler.
Så kom alla och drick choklad tills ni får diabetes och titta på tv. Denna perioden avnjuts bäst inomhus med ett stort fönster mot skogen. Så länge ni inte skäller på mig för att jag är fattig och inte har snygga kläder.
Jag kommer hur du än ser ut, och din choklad är supergod. Csn hatar mig också. Varför ska det alltid vara så här? År efter år efter år...
jag har diabetes redan men jag kan dricka choklad iaf.
