Dead Leaves and the Dirty Ground

Ni har kanske hört om historikern som hamnade i blåsväder för att han påstått att gaskamrarna i Auschwitz var en bluff, att Hitler inte hade någon insikt i förintelsen och att de flesta som omkom gjorde det på grund av sjukdomar. När man hör talas om folk som förnekar förintelsen tänker man nog "nassejävlar" ganska så snabbt. Och jag är definitivt en av dom som tycker att yttrandefrihet är skitbra, så länge det inte är några som jag absolut inte håller med om som får komma till tals. Vettigt, vanligt och fullständigt odemokratiskt. Men utan att veta allt om bakgrunden till denna historia så tycker jag att det är Väldigt märkligt att historikern dömdes till 3 ÅRS fängelse. Folk får mindre straff för våldtäkt, misshandel och andra saker som gör mycket mer ont än dålig forskning.

Mamma ringde häromdagen. telefonsamtal från föräldrar funkar precis som effektivitetsautomater. Som ett mynt som trillar ner och vrider igång tiden igen. En lätt panik sprider sig och man är helt plötsligt världens mest vuxna människa.
Att känslan går över efter 1 timme och att man återgår till managerläget i FIFA 06 är ju förvisso ett problem.
Men nu gällde det inte skola eller arbetsförmedling eller framtid. Det gällde Åsa. en flicka jag var kär i under mellan/högstadiet. hon var nygift enligt tidningen och antingen gravid eller så hade hon redan fött en unge. Väldigt märkligt.
Det är den andra av mina skolförälskelser som helt plötsligt skaffar barn och stadgar sig. inte för att det är något jag önskar mig överhuvudtaget.

Det är bara en skum känsla..att någon som är lika gammal som jag kan leva ett så totalt annorlunda liv.

Förresten är det nog aldrig läge för min klass att återförenas. Jag var inte direkt inpopulär. eller vad det heter. men vi var en märklig klass.

En av anledningarna kan vara könsuppdelningen från första årskursen..jag kom till Värnamo från Eskilstuna och hoppade in så vitt jag minns i 2:a årskursen.
Jag var den sjätte och sista killen som tillkom till en klass på runt 18.
Nog för att jag var en aggressiv liten skit som tyckte det var jättekul att slåss men i övrigt var vi extremt lugna pojkar. Något som man inte alls märkte förrän högstadiet.
Om man tänker sig en typisk klassåterförening så finns det ju olika gäng och uppdelningar. De coola och de töntiga. Men i vår klass var vi alla lika töntiga. Att någon av oss började gymnasiet med ens en gnutta socialkompetens är ett mindre mirakel.

Jag är ganska säker på att en eventuell återförening skulle bli en väldigt genant tillställning. Även om jag älskar sånt. Genanta tillställningar och fikadejter med pinsamma tystnader gör mig glad.
En av de mest pinsamma tystnaderna uppkom då jag för första och sista gången frågade en okänd flicka om vi skulle "hitta på något någon dag". jag var nog 18. vi satt och glodde i varsin kopp kaffe och det enda vi sa var nog
"- jag gillar blur"
"- jaså? min pappa gillar dom"

Jag uppskattar nog egentligen det faktum att ingen i klassen kom överens med någon annan... men det känns ändå som om man kanske missat någonting där. Jag hade aldrig någon första fylla (jag började helt enkelt bara dricka någon gång när jag var 19) men det är nog verkligen lika bra.
Att jag aldrig gick på fritids och såna grejer i värnamo var ju något som självklart påverkade livet Där, tills jag blev 20 och hittade riktiga kompisar, eftersom det tydligen är på fritids och sånt man skapar sitt sociala nätverk. Men det spelar ju ingen roll alls nu när man flyttat därifrån.
Men jag tänkte ändå aldrig "fan, jag måste bort från den här jävla stan" så fort jag tog studenten. Alla verkar så trötta på stan dom bor i. Jag skyller sällan på infrastruktur, men jag kan väl ha viss förståelse för dom som gör det.

Nu ska jag snart iväg för att träffa Julia en sväng eftersom jag har tackat nej så många gånger innan. Sen ska jag till Ida för hon har städat.
Och här kommer något som jag aldrig sagt eller skrivit någonsin: Fan vad Håkan Hellströms nya singel är bra. ja, alltså inte den där jävla so I can shake you skiten utan den där om att "jag hatar att jag älskar dig". fantastisk.