I don't wanna go fighting in the tropical heat
Återigen en lugn dag på jobbet. Nästa vecka är den sista i min praktik. Det är lite roligt när ens handledare frågar vad man ska göra sedan. Särskilt om de jobbar på arbetsförmedlingen och inte blir roade av att man säger "skriva uppsats och sedan plugga".
Direkt efter praktiken räknas jag som aktivtarbetsökande (kriteriet för att få a-kassa) och då ska man söka jobb. Dock blir perioden innan studierna så pass kort att inga åtgärder kommer sättas in. Nu när jag är en gammal gubbe räknas jag dessutom inte längre in i ungdomsgruppen, som har lite andra regler än för oss stackars själar som är över 25.
Ungdomsarbetslösheten är ett problem och det är kul hur kvällstidningar håller på med sina Ungt Val kampanjer och intervjuar muppar som säger att politiker inte lyssnar och att "vi vill ha jobb".
På samma sätt som vissa ungdomar alltid kräver ungdomsgårdar för att "vi vill ha någonstans att vara" (när de i själva verket vill ha någonstans där de kan bli fulla; jag tror att väldigt få vill stå och spela biljard en fredagskväll) så skanderar de ofta om ungdomsarbetslösheten. Men de som har a-kassa vill nog mest leva sina liv och orkar inte ens komma på informationsmöten. Sen kommer till sist ett brev om att de riskerar att bli långtidsarbetslösa (efter 90 dagar för ungdomar) och då blir det åtgärder som många halvradikala organisationer kallar för "förnedrande".
Jag är ju inte den mest arbetsglada människan heller, men jag klagar i alla fall inte när de enda kraven som ställs är att jag ska ha kontakt med arbetsförmedlingen och visa intresse.
Klagomålen från dessa organisationer, såsom arbetsförnedringen, är att arbetsförmedlingen tvingar ut unga akademiker i så kallade skitjobb. Jag förstår poängen men kraven kommer inte från AF utan från a-kassan eller socialen som betalar ut bidrag och ger då ett kriterie som går ut på att man ska vara aktivt arbetssökande.
Sen är det naturligtvis trist att när man pluggat hundratals poäng så finns det ingen arbetsmarknad. Men till skillnad från borgergliga partier som skyller på regeringen så skyller jag på arbetsmarknaden, alltså företagen, som de borgerliga har som skyddslingar.
Särskilt när det gäller byggbranschen (och på många sätt kultur) så behövs det en revolution för att få dem att släppa in den kompetens som finns. Byggbranschen hindrar och diskriminerar individer som inte vill hellre än att jobba. Skälen till att inte validera många invandrares utländska kompetens är tragiska.
Så skyll istället på arbetsmarknaden. Åtgärder såsom plusjobb ses som förnedrande och daddande men när arbetsmarknaden inte fungerar så fanns det tydligen inget annat sätt än att kringå den och skapa nya jobb.
Jag undrar vad fan jag ska bli när jag blir stor.
