The Sex, The Drugs And the Complications
Så har jag då köpt, och delvis smält Placebos "Meds".
Mycket bittrare textmässigt, direkt hatiskt på vissa ställen men, såsom väntat, den mest välpolerade skivan produktionsmässigt.
förvånansvärt är det musiken som förstör vissa låtar. Då framförallt Broken Promise. I ett par års tid har jag varit särskilt svag för den sortens texter;
"We'll cry about this, as we live and learn. A broken promise, I was not honest, Now I watch as tables turn, I'll wait my turn to tear inside you - watch you burn...
...I'll cry about this..as you come off all converned - I'll find no solace in your poor apology..."
Men allt förstörs av ett horribelt mangel som inte alls är lika emotionellt så som till exempel Haemoglobin från Black Market Music utan bara nyamerikanskt alternative.
Annars är det mögligtvis SpaceMonkey och Follow the Cops back home som jag kan skippa.
Pierrot the clown avskräckte mig först med tanke på titeln och det fruktansvärt pretentiösa i att sätta in fiktionella karaktärer i låtar men texterna räddar den, minst sagt..
"..and if you're ever around in the city or the suburbs of this town; be sure to come around..I'll be wallowing in sorrow...Remember all the things you'd say, how your promises rang hollow as you threw me to the ground..."
Bittert var ordet..att börja en låt med "Fall into you is all I seem to do when I hit the bottle because I'm afraid to be alone" från "Because I want You" lär kanske inte imponera på kritiker som varit skeptiska till Brian sedan tidigare men tonåringar och 25 åringar världen över lär nicka i samförstånd.
Skivans parental advisory handlar väl egentligen om användandet av ordet Fuck, men den kommer in klockrent i "Post Blue"; "it's in the pills that pick you up, it's in the water baby, it's in the special way we fuck"
Song to say goodbye är helt underbar.. och det känns som om de vet det. Känslan av att man sparar på en gudomlig refräng är frustrerande, men på ett oerhört tillfredställande sätt. Man vill bara vara stå och slå ut med armarna med en liter castillo de gredos i ena handen och en marlboro light i den andra och vara så otroligt lyckligt bitter. Jag vill ha en 10 min version av den här om jag så måste klippa ihop det själv, det var längesen jag satte en låt på repeat men här är den.
Annars är känslan lik Sleeping With Ghosts, låtmässigt..en tradition som startade med 'Taste in Men' från Black Market Music med repeterande textrader med snudd på loopningar.
Men den känns bättre än 'Ghosts på något sätt.
Kanske är det nyhetens behag.
Nu har jag klippt en 6 min version av Song to Say Goodbye så jag kan åka till Ida med den i öronen.
Puss.
