Dead Leaves and the Dirty Ground

Hur töntig jag själv än är så är det skönt att snubbla in på folks hemsidor/communitysidor/bloggar och se att vissa faktiskt kan rada upp sina intressen på ett ännu fånigare sätt än jag någonsin skulle kunna göra.

Det är nog en av mina stora sociala problem; mitt pendlande mellan självförakt och total elitism.Men vanligtvis håller jag käften när jag ser ner på andra. För det är mer irriterande än självförakt. Lite iallafall. Jag är nog rätt rar för det mesta och aldrig medvetet oförskämd mot folk jag tycker om. Men jag bryr mig nog lite för mycket om vad folk tycker om mig. Eller rättare sagt jag vill att folk ska tycka om mig men ibland bryr jag mig inte om det och då går det ut över främlingar.

Idag bråkade jag med Twig. Hon är socialist på det sättet att hon tycker att allt hennes är mitt och allt mitt är hennes men hon har ju fan inget utom pälsen och en massa bajs så det känns inte så himla fair trade. Jag kan verkligen inte bo med någon. Alls. Oavsett om det är djur eller människor. Tjusningen går alltid över så fort. Till och med när det gäller en katt. Men allt är ju grundat i missförstånd egentligen. Hon förstår inte ett ord jag säger och det enda hon gör för att försöka kommunicera är att låta lite som en schimpans och glo på saker. Inte för att sakerna hon glor på har något att göra med det hon har i tankarna att göra. Eller vad vet jag om det. men när hon glor på en tvättkorg och låter som en schimpans så betyder det tydligen att hon vill ut. Det brukar det mesta göra.
Jag kom på mig själv att för 4:e gången den här veckan titta på henne och fråga muntligt "vem är du egentligen" som om jag förväntar mig ett svar. Det är lite som i half-baked med gubben som kommer och kissar i en blomma och alla antar att det är någon av dom andra som vet vem han är och vad han gör där. Och det är väl det enda som är som i half-baked. Utom möjligtvis dude where's my car.

Mitt nyttiga ätande har gått åt helvete. Jag orkar ingenting längre. Absolut ingenting. Jag vill inte. Ingenting. I don't want to stay in, don't want to go out. Sådan total apati. Men klockan är ändå 2:41 och då är man kanske inte så jävla pigg på saker. Men det kretsar mest kring saker som att jag inte orkar laga en vettig måltid till mig själv, eller släpa mig in till stan för att träffa folk jag tycker om. Och då blir det en ond cirkel.
Twig verkar inte ha sådana bekymmer. Hon drar in till stan även om det är 9 minusgrader. Eller jag bara antar att hon drar in till stan eftersom hon är borta så jävla länge. Nästa gång ska jag kolla om mitt månadskort är borta när hon springer ut. Då vet jag. Men hon kanske plankar, den jäveln.