Juicy Juice
Jag har ett komplicerat förhållande till The Strokes. Jag fick ’is this it’ i julklapp 2002 eller 2003 (jag är skitkass på årtal) och fattade omedelbart vad hypen handlade om. Sen köpte jag efterföljande skivor så fort dom kom ut. Men de är en av de banden som jag kan beundra och se upp till så himla mycket utan att kunna ta dom till mitt hjärta helt och hållet. Frågan är bara vad det kan bero på. En teori är att jag inte vet så mycket om dom, att jag inte sett en enda filmad intervju med dom och bara läst 2-3 stycken i diverse tidskrifter och att jag därmed inte får en relation med dom. En annan är att de är relativt nya. Efter ett par månader av lyssnande på deras skivor så får dom vila väldigt länge. Ibland tar jag fram dom i tron att jag kanske kan lära mig något nytt i gitarrväg men det slutar mest med att jag bara kliar mig i huvudet efter mycket lite framgång. Visst finns det andra band jag beundrar minst lika mycket men som jag inte kan säga att jag älskar, men skillnaden är att Strokes är en av de få jag köper allt med. Märkligt. Men det är kanske bara jag som tycker det.
Fast det är nog mer märkligt att jag inte kan hålla reda på årtal överhuvudtaget. Jag vet bara att jag tog studenten 2000 men betyder det att man började 1:an 1997? Hela mitt liv fram tills 23 är bara ett sudd. Jag ska försöka reda ut det i olika genrer och återkommer.
Kommentarer
Postat av: a
italienska män är inget att passa sig för, tvärtom.med brunkrulligt hår och snygga skor till stuprörsbrallorna slår inget annat ursprung annan dom. tänk på att delar av the strokes är italienska män. det säger en hel del.
Trackback
