Dead Leaves and the Dirty Ground

Jag känner mig ofantligt töntig i vissa sällskap. Jag kan aldrig säga något som är intressant, roligt eller bra. och på samma sätt som hundar och andra djur automatiskt känner en hierarki så gör jag det också. och så blir jag nervös och då är man verkligen inget bra sällskap. nervöst ryckande och kliande i håret är kanske charmigt om man är graham eller connor men inte när man är en normal människa som ska kunna umgås.

det är snöigt ute. annelie som är arbetslös ska få 20 kronor om dagen för att curla framför mig när jag går. men jag tror hon skämtade när hon tackade ja. men hon ser det som bra träning inför landslaget.

Det är märkligt hur man finner sig i saker som man ändå inte kan göra något åt. Allt från rökförbudet till att Aftonbladet Puls gjordes om till 'klick'. Fullständig hjälplöshet. Fullt vettiga tankar man själv har om att "men om det bara fanns riktiga jävla fläktar" eller "ni har ju för sjutton råd att ha en kändistidning UTÖVER en musik/kulturbilaga eller uppoffra söndagsbilagan som ändå är som Se&Hör".
Men ingen vill någonsin höra på mina skitvettiga idéer.

Jag ska ta reda på varför vissa människor gör mig nervös.