Good Morning, Lethargy.
Jag är jätteseg och ändå har jag sovmorgon. Behöver inte vara vid järntorget förrän 10 men ändå var det en omöjlighet att gå upp vid 7:30.Av någon anledning fick jag in stockholms lokalnyheter på tv4 och de hade ett reportage om studenter som köpt lastbilsflak på internet. Eller vad det kallas. När de åker runt på stan och låtsas som att studenten skulle ha någon betydelse. De hade betalat upp till 18.000 för dem men hade blivit lurade.
"Det värsta är inte pengarna utan att inte ha något flak nu till studenten"
herrejösses.
Studenten kanske hade någon betydelse förr i tiden, men inte nu längre. Då kanske det var ett stort steg ut i livet, troligtvis för att det var lika vanligt att sluta efter högstadiet. Gymnasiet var väl som högskola. Någon annan förklaring kan jag inte se till att fira det. "För vi har grundläggandebehörigheeeeeet, fy fan vad vi är bra."
Jag hade panik över studenten, men det var ju för att jag inte visste bättre. Man gör bara det man blir tillsagd. Jag slet som inihelvete för att klara mattekurserna. Sen fortsätter slitet.
Nej, nu måste jag iväg.
Gotta Go To Work Then Hurry Home
Fick lite lätt panik när jag fick ett mail av en av "cheferna" på universitetet men det visade sig vara ett svar på ett mail som jag skrev för 1 år sedan. Märkligt.Om någon undrar vad jag gör på jobbet egentligen så skiljer det sig lite men i stort sett kommer jag dit vid 8-tiden, vilket innebär att jag måste upp vid 5:30 tiden. Kommer in och hälsar på vem som nu ska ha hand om mig, hämtar en kopp kaffe och sätter mig och pratar om arbetspolitik eller sökandens situationer i största allmänhet. Sen kan den första klienten komma in vid 9 för en avtalad tid, antingen med tolk eller inte. De skriver antingen in sig i systemet eller så ska de komma och vidimera betyg, skicka in dem på översättning och så vidare. Ibland talas det som yrkesutbildning efter SFI (svenska för invandrare) och ur det svenska a-kasse systemet fungerar. Ibland får man in jobb som kan erbjudas individer som ingår i "vår" verksamhet. Möten sker ungefär 4-5 gånger om dagen och mellan dess är det diskussioner, kaffe, lunch och diskussioner. Slutar runt 16:15 och då är jag utsliten och klagar för mina vänner att jag har jobbat hela dagen, även om jag bara suttit ner hela tiden. Första dagen klagade jag över knäförslitningar för att jag suttit med benen i kors i 10 timmar.
Att jag ens existerar.
See You at the Bitter End
Jag blir så lätt avundsjuk. Jag har trott att jag är lätt svartsjuk, men jag tror skillnaden mellan de två gäller om man står utanför något man själv vill ha kontra något som man har men är rädd att förlora. Så det är avundsjuka som är min svaghet. Band som man aldrig hört talas om, i detta fallet några som kallar sig för ”Zeigeist” (jag tror möjligtvis att de syftar på begreppet Zeitgeist som refererar till något i det engelska språket beskrivs som ”spirit of the times”) och eftersom de lyckas bättre än Viva Revolución (på så sätt att de är bokade till popaganda och hultsfred, tydligen och det är inte vi) så tolkar jag felstavningen som att de är felinformerade och pretentiösa. Pretentioner är något jag trodde vi hade ensamrätt på så jag blir avundsjuk och bitter. Kyssande par är äckligt och det är nog likadant oavsett om man är singel eller i ett förhållande så det tänker jag inte räkna med som avundsjuka. Däremot om vänner till mig av det kvinnliga könet skaffar pojkvänner så blir jag avundsjuk. Eller kanske möjligtvis svartsjuk, vem vet. Detta är oavsett om jag har romantiska intressen för flickan i fråga. Mycket märkligt. Jag är nog lite av ett kontrollfreak egentligen och sånt är ju omåttligt attraktivt i en människa, eller hur. Lyckligtvis är jag snäll större delen av tiden och tillräckligt medveten om min bitterhet för att kunna begränsa dess uttryck. Men ibland kan jag låta som en tönt och jag ber om överseende för det. Nu ska jag skynda mig. Jag har en ledig tag på grund av folks tro på jesus. I sådana fall älskar jag religion och att kyrka och stat inte är separerade i den bemärkelsen.
Sad But True
Såg some kind of monster dokumentären om metallica igår. Har inte sett Spinal Tap men det lär ju inte vara långt ifrån. Lars Ulrich. Vilken klyscha.
Jag har aldrig uppskattat metallica alls, inte ens när jag var yngre. Kanske till och med ännu mindre på den tiden. Men jag oerhört sugen på att spela helt plötsligt. Det kanske händer något den 18:e juni men än så länge är det tyst.
Och nu såg jag killen som höll i Mondo gå in på polar music prize galan på tv. Poppig som få.
Soundtrack of our lives tolkar kashmir med Zeppelin. Jaha. När får Blur priset?
Funderade mycket på Blurs avhopp i jämförelse med basisten i metallica under dokumentären men minns inte längre vad jag tänkte.
Idag var första dagen på jobbet och alla tyckte om mig. Namnskylten var såklart lite nedvärderande men vad gör det när jag trivs så väl. Alla tar hand om mig och jag sitter och bara lyssnar och lär mig. Har aldrig varit så fascinerad av andra kulturer som då. Jag ska alltså vara närvarande då nyanlända svenskar skriver in sig på arbetsförmedlingen eller vill ha utbildning eller praktikplatser med mera. Lär mig otroligt mycket om migrationspolitik och arbetsmarknadens fasoner.
Nu ska jag lägga mig tidigt så jag orkar upp på morgonen.
Hurry Up England
Jag vet att knappt någon bryr sig, men det är för mycket just nu för att jag ska låta bli att skriva av mig om det. Fotboll.
Jag har ingen större fotbollskunskap. Min egen karriär började och tog slut när jag var 6 år gammal i triangelns IK i Eskilstuna. Skulle gissa på att jag blev tjurig när jag inte förstod något och vägrade fortsätta, jag var oftast så när jag var liten och inte mycket mindre nu när jag är äldre. Gammal. Äldst.
Men sen jag var 17-18 så har mina kunskaper och mitt intresse bara växt. Från att av någon anledning heja på Newcastle United (på grund av Alan Shearer) och Juventus (samma färger som Newcastle) så hittade jag hem till Chelsea. Men min fascination för Shearer fortsatte och när sedan John Terry och Frank Lampard fick sina genombrott genom Chelsea och Joe Cole senare anlände (alla 3 från West Ham, återkommer till det senare) så blev det alltmer självklart att jag skulle heja på England i landskamper. Efter att alltid reta upp mig på svenska medier som hellre rapporterade att Ljungberg satt på bänken när Arsenal spelade 0-0 mot typ Everton istället för att berätta om Chelseas eventuella vinster (på den tiden det inte fanns pressvärde i Chelsea) så blev jag alltmer trött på Sveriges landslag. För mig är nationsidentitet väldigt flyktigt och jag kände mer glädje över Frank Lampard än någon jäkla Linderoth.
Britpopens genomslagskraft hade nog med saken att göra också.
I vilket fall som helst vet jag ganska lite om fotboll; jag kan beklaga mig över att 4-4-2 systemet är så inrotat i de flesta lag som skulle må bättre av 4-5-1 utan att begripa mig på vilka problem det skulle innebära. På samma sätt kan jag hetsa upp mig för att de inte prövar långskott från mittplan. Alltså vet jag hyfsat lite om det. Men jag uppskattar ändå fotbollen som konst. Vilket för mig till hockey. En sport vars existens jag tolererar men jag blir så trött på alla jävla cuper och turneringar. Cirka 5 länder i europa har egna turneringar, dessutom finns det EM, VM och OS. Detta resulterar i att det minst 2 gånger om året är en hockeyturnering där spaltmeter skrivs om TrefuckingKronor.
Lasse Anrell beskriver sporten som en mer folklig sport än fotboll och tillägger ”..de kommer att fortsätta att tjata om sitt fotbolls-VM som redan känns totalt sönderanalyserat redan innan första bollen ens är spelad..”
Jag har fortfarande respekt för Anrells kunnande men anledningen till att fotboll analyseras är att det dels är mer intressant i sammanhanget och dels att det överhuvudtaget går att analysera till skillnad från hans älskade h.o.c.k.e.y. Jag skulle lätt kunna anställas som hockeykommentator. Efter första perioden kan de ställa mig frågan ”ja, Patrik, vad ska Tre Kronor göra nu för att vända det här?” och jag hade bara lutat mig tillbaka och lugnt konstaterat: ”Det gäller att; 1, Åka mycket skridskor 2, Ha mycket puck och 3, komma in i närkamperna.” för det är det enda skitsnacket som pladdras. Det är en slumpmässig sport utan mer taktik än att välja att ta ut målvakten eller att välja att ta utvisningar. Försvar och anfall? Hur kan man spela defensivt annat än i powerplay om isen bara är marginellt större än kommentatorernas egon och till och med en kylbox kan självmant anfalla då det bara är att glida?
Anrell fortsätter med att säga att fotboll är sexistiskt; att hockeyn är tvåkönad och älskas av ”så kallade kvinnor, en sorts människor ni slutade bry er om samma sekund som ni inledde er avgudandedyrkan av företeelser som Zlatan och Rooney”. Vilket naturligtvis är marginellt bättre än att påstå att kvinnor följer fotboll just på grund av snyggingar. Inte för att jag någonsin skulle klassa Wayne som det.
Idag är det i alla fall Champions League final. Tyvärr utan Chelsea som fortfarande måste växa för att kunna klara sig internationellt. Men med Arsenal (som jag numer kan stå ut med när de börjat kämpa och förlora) och Barcelona så lär det bli en fantastisk match och då jag står opartisk inför båda lagen så kan det bara bli lycka.
Kortfattat om Chelsea då; Ballack signerad och klar till en veckolön på 1.8 miljoner kronor. I VECKAN. Det är kul det där med välbärgade klubbar. Chelsea går nog fortfarande back, vilket är ganska naturligt med de lönekostnaderna. Men det är synd att mer pengar och bättre spelare leder till mer kostnader för supportrarna. De ville bland annat att jag skulle bli medlem i ett år för lite över 1000 kronor. Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle kosta att se en hyfsad match på Stamford Bridge. För att komma åt intervjuer på hemsidan måste man betala.Vet inte hur det är ställt med ungdomsakademin nu för tiden. De senaste 10 åren så är det framförallt Manchester United och West Ham (!) som har de mest framstående skolorna. Man U behåller de flesta spelare och West Ham säljer dem mer eller mindre med vilja. Båda är klubbar med enorm historia och de som en gång pumpade in mål lär nu nästa generationer att göra det. Detta fattas i Chelsea.
Det som inte fattas i Chelsea är Roberto Carlos. Nu är årtiondets kanske mest befängda transferrykte igång. Roberto Carlos. Herregud.
Nu är det inte långt kvar till VM och det kanske stämmer som en engelsk fotbollskunnig skrev förra veckan om Englands anfall; ”vi har Peter Crouch och 3 trädgårdstomtar”. Men det borde räcka långt tror jag i alla fall. Gerrards vristskott, Lampards tyngd och steg, Beckhams inlägg, Joe Coles snabbhet och teknik och Crouchs…eh…längd borde ju resultera i viss offensiv förmåga. Liverpool har kommit långt med förmågan att lägga bollar som Crouch nickar ner bakåt och någon trycker in. Att ha 3 mittfältare som kan skjuta på tre olika sätt (Beckham långsamt och kliniskt, Lampard stenhårt i marknivå och Gerrard rakt upp i krysset) borde fungera fantastiskt. Nu återstår bara att se vem fan Theo Walcot är och huruvida Shaun Wright-Phillips borde fått chansen.Vilka vinner VM? Brasilien troligtvis. Italien har inte tillräckligt bra spelare och har ett mer söndertrasat psyke än England och kanske har en chans om de lyckas muta alla domare eller låsa in sitt motstånd i garderoben. Frankrike har en chans om Henry kan slita lika bra som i Arsenal. Tjeckien kan också gå väldigt långt, längre än Frankrike troligtvis. Holland likaså. Men Brasilien har till skillnad från de flesta andra i princip aldrig problem med generationsbyten och förutom Ronaldinho så har de så många spelare med snarlika namn att jag inte kan hålla reda på dem men det känns nästan rätt självklart att Brasilien kommer ta det i år.
Om jag till slut helt objektivt skulle se på Sveriges chanser så tänker jag mig att de kanske kan ta sig vidare från gruppspelet. Trinidad&Tobago räknar till och med jag bort (jag har en tendens att se en chans för Sverige att slå Italien men inte Malta av anledningar som jag inte orkar gå in på just nu). Paraguay är Sydamerikaner. Det betyder att de är bra. Så är det bara. Enda Sydamerikanska landet jag skulle vara tveksam till är nog Peru. Men svenska medier verkar analysera gruppen på så sätt att Sverige slår T&T med 3 eller 4 mot 1…Sverige slår Paraguay med något mål och detsamma mot England och kanske någon lika match i returen och möjligtvis bli slagna av England någon gång. Om de är realistiska. Sen har vi tv4 som antagligen tror att Sverige vinner guld redan den 10 juni. Själv ser jag faktumet att Graham + band spelar in Virgin Radios alternativa VM-låt ”hurry up england” (baserad på sham-69s hurry upp harry som hörs i 3s jävla reklamer) som ett tecken på att England är på gång. Eller något sånt.
Varför kan jag inte skriva så här mycket om terrorism.
Who The Fuck Are You Looking At
Dessa dagar försöker jag mest vänja mig vid tv6 och plugga. Men ibland bryts trenden och i fredags besökte jag Idas lägenhet som var så glamoröst täckt av ett fint lager byggdam. Hennes humör fick en törn kan man säga. Senvar jag på fest hos Patrik. Jag blir mest ängslig på sådana tillställningar och det var ingen större skillnad där. Jag är fånig, men jag är dålig på att hantera folk jag inte känner som springer omkring och jag tror alltid att glas ska vältas ut eller liknande. Jag oroar mig nästan jämt. Så då bestämde jag mig för att inte ha någon födelsedagsfest.
Dagen efter på väg till annelie ändrade jag mig och kom på att jag nog ska ha en födelsedagsfest men inte på samma sätt som jag hade tänkt mig. Jag tror det mest var tanken på att få spela bra musik för min egen skull som lockade. Sen om jag har det helgen innan födelsedagen eller efter vet jag inte. Den 31a maj infaller nämligen på en onsdag och innan jag fick jobb så var det meningen att jag skulle ha det då.
I alla fall så blev det Cruel Town part deux på väg till annelie då det blev bråk på spårvagnen och de två våldsverkarna ramlade över mig. Jag kommer få flimmer innan 30 så mycket som jag oroar mig och ännu värre nu när en av mina fobier besannas.
Väl hos annelie var allt lysande. Vi är tillräckligt bra vänner för att kunna ha roligt åt ingenting tror jag. Jag fick vin och sådant älskar jag. Lyssnade på nya Placeboskivan och den lät jättebra. Sen blev hon väldigt sömnig vilket var väldigt rart.
Petra sprang göteborgsvarvet på typ 2 timmar vilket är beundransvärt. Mindre beundransvärt är att distansen Bergsjön-Hisingen skulle ta nästan lika lång tid bara för att motionärer ställer till med ett jävla kaos. Färden inträffade säkert 2 timmar efter varvet var över men då västtrafik skulle börja köra sina gamla vanliga hållplatser så kollapsade tydligen deras hjärnor. De enda som ska kunna drabbas av flyttade hållplatser under evenemang är de som är korkade nog att inte kunna läsa skyltarna som finns på plats veckan innan med utförliga förklaringar.
Jag har så jävla mycket sympatier och förståelse för samhällets alla funktioner. Jag inser att långa köer på systemet eller tillfälliga avbrott på elnätet inte är på grund av medvetet fel eller dumdristighet. Men de senaste två veckorna har spårvagnsnätet troligtvis styrts av en tvättbjörn.
They do not sin at all who sin for love
Studerandet går inte bra. Jag fick ett litet släpp när jag diskade idag då jag mindes att det inte är så lätt som jag tror att skriva c-uppsats. Det främsta problemet är inte att jag ska skriva 15 sidor till, utan det handlar om att få in en teori bara för att man måste. Buzans teori om säkerhetspolitik är den jag valt att knöka med och då fick jag lite panik över disken för det. Men nu när jag tänker efter är det inte så jobbigt egentligen. Bryta ihop och komma igen. Saken är den att jag dessutom är förkyld och knappt kan hänga med i Nyhetsmorgon efter 10 då jag är väldigt tung i huvudet. We all take such pains to over-educate ourselves. In the wild struggle for existence, we want to have something that endures, and so we will fill our minds with rubbish and facts in the silly hope of keeping our place. The thoroughly well-informed man - that is the modern ideal. And the mind of the thoroughly well-informed man is a dreadful thing. It is like a bric-á-brac shop, all monters and dust, with everything priced above its proper value.
Men hur korkad eller lat jag än är så har jag ju iallafall snart en praktikplats på en statlig myndighet. Som av någon anledning har en helgdag den 25:e maj. Det ska bli min allra första fråga. Varför?
Cold People Cruel Town
Igår började så trevligt. Kom för sent till mitt möte med Annelie i brunnsparken och jag skämdes väldigt, men hon sa att det var lugnt. Dessutom hade hon väldigt söta skor som samtidigt var obekväma så vi bestämde oss för att sitta i en park.Sedan träffade jag Petra och drack öl. Hon drack vin för det visade sig att hon var glutenallergiker. Sedan kom Ida, Alle, Bögen och Kristoffer som skulle spela minigolf. Jag följde Petra en bit för att sedan gå till flygarns haga där Ida och så vidare satt.
Där hände det märkligaste jag varit med om någonsin. En man kommer mot oss där vi sitter ensamma på uteserveringen, klädd i kavaj och jeans och stupfull. Han frågar om någon av oss är punkare och tydligen är jag det. Sen påstår han att kris är bög vilket han ju nekar till. Men när han får reda på att bög är bög så blir han aggressiv och säger att han hatar honom. Ida jagar iväg honom men går efter för att få honom att be om ursäkt. Allt slutar med att han säger att han ska skära upp bögen och att jag är en jude och en brillmongo. Sen deklarerar han sin neo-nazism och skriker "siegsiegsieg" innan han till sist går. Det låter skrattretande nu men då var det bland det mest obehagliga jag varit med om.
Det märkliga är det att ida som tjej kan konfrontera en sån idiot men om jag hade så mycket som rest mig så hade han ju sett det som en provokation eftersom jag är kille. Och ida är ju en av de mest provocerande (och älskvärda) människorna som finns. Jag bara satt där och var blyg och tyst. Jag skrek inte Atari Teenage Riot låtar och jag läste inte Baader Meinhof böcker eller diskuterade högt om der Überlinks. Jag bara satt med en luvtröja och glasögon och var förkyld.
När man hör talas om misshandelfall i centrum så ser man framför sig en man på harrys som spiller en annan man på harrys storstark+jägermeister och skriker "vafanserreifööör" och den andra skriker "menvafankomigendåååå" och slåss lite. Inte att en liten skit som jag eller bögen ska bli knivhuggna där vi sitter som små nördar. Jag blir ledsen. Jag är iallafall glad att ida var där. hon är stark ibland.
The Revolution Will Be Televised
Sitter och gör en kanalsökning för att hitta Ztv. Om jag hittar Ztv så blir allting lugnt. Viasat har nämligen bestämt att lansera tv6, vilket läggs in där Ztv en gång varit. Men tv6 är lugnt, för jag kollade tvtablån och de visar Våra värsta år och något som låter bra; "World's most amazing videos".Lyckochansen kommer visas på tv6 och om jag förstått saken rätt så ska Ztv bli en musikkanal igen.
Men nu hittar jag den inte. Man ska tydligen ringa ComHem enligt viasat. Om de kräver boxer så kommer jag behöva ta fram min lista med namn nedskrivna i läppstift ur min låda igen.
Don't believe anything I say
I've been lying in the park for agesGetting covered up with leaves
Feeling dirty, sick and tired
Gets me feeling so diseased
Guess I'll get myself up and walk down the street
För många stunder med för lite kläder i för många parker har lett till en sketen liten förkylning som som vanligt får mig att ligga för döden; enligt mig själv.
Ida var sällskap för hon skulle sola på min "terrass". Hon tog hand om mig så gott hon kunde vilket i princip gick ut på att fråga om hon kunde göra något och jag sa "nej". Men hon lät mig spela lite FIFA och hon bad mig inte hålla klaffen när jag klagade över hockey i 8 minuter och Mariah Carey i 30. Efter big brother (jag lyssnar hellre på det än tittar) så gav hon sig iväg. Jag slog Sverige i mitt egengjorda Världsmästerskap i FIFA 06 (med England så klart, Lampard, Cole och Rooney punkterade den matchen) och sedan har jag mest tyckt synd om mig själv.
I've been staring at a silver ceiling
Seeing things I don't wanna see
And it kills me every time
How you got away from me
Seems my mind is more a prison now I'm free
När jag diskade idag (jag tänker bäst när jag diskar, och idag diskade jag 4-5 gånger) så kom jag på att mitt nyfunna jobb på arbetsförmedlingen får mig att inse att saker och ting faktiskt förändras. Jag har inte tänkt på det så mycket men det har nog länge känts som om jag bott i en bubbla som bara rullar på eller något liknande. Men nu vet jag att det finns något annat. Nu fattas det bara en examen i Internationella Relationer så kan jag känna mig som en riktig människa som åstadkommit någonting i livet.
When I saw you my life turned so beautiful
I never met no-one like you before....
You treated me like I was brand new before
No-one had made me feel like you do before
Imorgon ska jag vakna och vara frisk. Risken finns eftersom jag nu ska sova och klockan bara är midnatt. Sen ska jag fan bli klar med den här uppsatsen. Grovjobbet iallafall. Jag är iallafall väldigt motiverad. Fast det är jag alltid på kvällar för då tänker jag "nu är det för sent att göra något, men imorgon är en ny dag och jag kommer vakna och sätta på en kopp kaffe och läsa DN i köket med benen i kors och humma över världsläget för att sedan skriva röven av mig". Men inget av det händer någonsin. Mest för att jag inte ens har en prenumeration på DN.
Nu frågar Graham mig genom I can't look at your skin som helt sonika kom på stereon;
"You better start making changes
Before they put you away
Are you dressing like before?
Will you drown in your sorrow?"
Eller helt sonika var det nog inte. Skivan har varit på hela tiden, det är därför jag skriver som en jävla depptonåring.
I alla fall.
Godnatt.
Pause
Just nu kan jag inte skriva något annat än skildringar av min vardag och sånt är skittråkigt, så jag tar en liten paus tills jag får inspiration. Nu ska jag ner på stan och möta annelie. Det är så varmt.
Some Velvet Morning
Jag har lite problem med danskar och att danskarna i top model är såna våp och då särskilt Camilla gör inte saken bättre. Jag är inte typen som sitter och undrar "hur faan kan hon vara med" för jag förstår de allra flesta egentligen om jag tänker efter. Men vissa undrar man verkligen hur de ens existerar. Det är där min barnsliga sida kommer in. Min vuxna sida kan ta det lugnt och se det som långsam underhållning där alla inte kan se ut som Milla Jovovich och min barnsliga blir bara förbannad över att de inte gör det.Hmm. Nu åkte ju i alla fall Camilla ut. Vilken tur.
Min vuxna sida har dock fått en del framsteg den här veckan. Det började med att jag ganska lugnt och stillsamt njöt av IFK Göteborgs vinst över GAIS. Bortamatch dessutom. Vissa skulle antagligen inte vilja kalla det för det eftersom vi var på Ullevi, men ändå. Borta är borta. Petter lånade mig pengar till biljetten och allt var trevligt och knappt ens kallt.
Sen vaknade jag i morse av att arbetsförmedlingen ringde. Den här gånger var det goda nyheter och om 2 veckor börjar jag jobba för dem och hamnar på andra sidan skrivbordet i 2 månader som en praktikant-tjänst. Det blir det mest vuxna jag gjort på åratal. Så vitt jag har förstått det så ska jag hjälpa nyanlända svenskar att hitta jobb eller utbildningar. Jag är smått chockad egentligen och jag tror det kommer bli en enorm utveckling i mitt liv som just nu är i parkeringsläge.
Dessutom har jag varit duktig och fått mycket gjort i min c-uppsats om definitionen av terrorism tack vare stefan. Dessutom tittade jag på en annan persons PM han hade hämtat som fick mig att känna mig rätt smart ändå. Det är ingen hybrisvarning, jag brukar för det mesta tycka att jag är korkad utav helvete.
Min barnsliga sida har dock fortfarande en starkt grepp om mig. Det är mitt barnsliga sinnelag som gör att jag kan tänka tankar som att jag inte är rolig om jag inte är småfull och det är min barnslighet som gör att jag inte kan umgås med människor ibland.
Men den sidan kommer och går.
Nu är jag mest glad över att jag har fått ett vuxet jobb. Imorgon skriver jag på papper sen får vi se om det blir lika roligt som jag tänkt mig.
