Dead Leaves and the Dirty Ground

Såg some kind of monster dokumentären om metallica igår. Har inte sett Spinal Tap men det lär ju inte vara långt ifrån. Lars Ulrich. Vilken klyscha.

Jag har aldrig uppskattat metallica alls, inte ens när jag var yngre. Kanske till och med ännu mindre på den tiden. Men jag oerhört sugen på att spela helt plötsligt. Det kanske händer något den 18:e juni men än så länge är det tyst.

Och nu såg jag killen som höll i Mondo gå in på polar music prize galan på tv. Poppig som få.

Funderade mycket på Blurs avhopp i jämförelse med basisten i metallica under dokumentären men minns inte längre vad jag tänkte.

Idag var första dagen på jobbet och alla tyckte om mig. Namnskylten var såklart lite nedvärderande men vad gör det när jag trivs så väl. Alla tar hand om mig och jag sitter och bara lyssnar och lär mig. Har aldrig varit så fascinerad av andra kulturer som då. Jag ska alltså vara närvarande då nyanlända svenskar skriver in sig på arbetsförmedlingen eller vill ha utbildning eller praktikplatser med mera. Lär mig otroligt mycket om migrationspolitik och arbetsmarknadens fasoner.