Dead Leaves and the Dirty Ground

Ida brukar älska att minnas gamla vänner och händelser. Även om hon ibland inte alltid minns hur hennes eget andranamn stavas eller vilket län hon bor i så gillar hon att tänka tillbaks på allt som ett kollage ur någon svensk independent film. Jag också. Jag har bara inte så mycket att minnas. Jag gick i nordstan häromdagen och tyckte att jag gick mot en gammal klasskompis. Jag tänkte "vad fint att hon fortfarande är punkare". Men så slog det mig att det inte var henne. Hon tog ju livet av sig.

Det fick mig ändå att tänka på vart alla man känt är nu och vad de gör. Jag har ingen lust att fråga dem. Alls. Men på något sätt vill jag ändå veta. Jag undrar om Daniella någonsin gifte sig med gubben hon föredrog framför mig. Undrar om Jennie någonsin hittade sin Lenny Kravitz look-alike och fick mulattungar som hon alltid pratade om när vi var ihop..och så vidare.. 

Jag vill veta, men jag vill inte träffa dem.  

De som jag vill träffa vill jag nog inte veta vad de gör.  

Sen finns det den tredje kategorin; människor som jag inte vill träffa och heller inte vill veta vad de gör. Till exempel Emma Andersson.
Likförbannat vet jag om varenda relation hon går ut och in i. Vart finns rättvisan? Inte på nordstan i alla fall.