Dead Leaves and the Dirty Ground

Jag har aldrig varit speciellt bra på att acceptera främlingar, speciellt inte eftersom jag väldigt snabbt märker vad det är för människor. I mina kurser stöter jag på nya främlingar 2 gånger om året, oftast mellan 20 och 40 stycken. I fallet med statsvetenskapen denna termin har jag 85 stycken att glo på med förakt.
Förutom de två jag har lärt känna är det alltså drygt 83 människor som jag stör mig på, alla med olika små egenheter.

Vi har killen med en superlång tum-nagel (jag struntar i om han spelar gitarr, man ser inte ut så), en naturnörd med en Dagens Teknik keps som aldrig kan sluta viska till grannen om vad han tror sig kunna, en kille som läser all kurslitteratur och känner sig tvungen att bevisa det genom att alltid räcka upp handen och ge påståenden som han har läst. Värst av alla är två gubbar i 60-års åldern som alltid sitter längst fram och aldrig kan sluta pladdra.

Många får dessutom ett sådant tunnelseende vid studier att de lär sig om Hobbes och Lockes teorirer om naturtillståndet och därefter tror att alla efterföljande teoretiker och filosofer utgår från detta. Pratar föreläsaren om en ursprungsposition i en rättvisefilosofi känner de sig tvungna att räcka upp handen och säga "är inte detta som Hobbes naturtillstånd" vilket föreläsaren naturligtvis inte kan protestera emot. Detta eftersom det är i min mening som att öppet deklarera att glass har något med fruset vatten att göra. De är naturligtvis besläktade, men hur för det en diskussion vidare?

En av männen runt 60 sa till exempel häromdagen (utan att räcka upp handen) "det är ju mycket mer komplicerat än så här - det fnns ju ett helt forskningsområde" varpå föreläsaren endast smått stumt kunde replikera "eh...jo".

All denna avsky som jag huserar skulle Mia Törnblom kalla starkt självförtroende men liten självkänsla. Men hon kan dra åt helvete. En kvinna som anser sig ha självkänsla nog att berätta för andra människor hur de själva kan bli som hon kan inte skriva att hon inte kan tänka sig bröstlyft för att hon är en förebild för unga kvinnor. Skulle hon vara konsekvent borde hon skriva att hon älskar sig själv ändå, trots fula bröst och motstår de imaginära ljudet av andras synpunkter och åsikter.