Dead Leaves and the Dirty Ground

I över en vecka hade vi planerat en karaeokekväll men inte förrän en timme innan visste vi vart och när. Jag hade besökt chapmanstorg för cirka ett och ett halvt år sedan med Kevin. Vid det tillfället var det bara vårt sällskap där och allt kändes som en smal lettisk film där man står ensam och vrålar ut "Pretty Vacant" med Sex Pistols utan att någon bryr sig.

Denna gången var det annorlunda. Jag kom dit lite för tidigt och fick höra att de andra skulle komma om ungefär en kvart. Föga tröstade det mig då jag ser att stället skaffat en vakt, bytt namn till Flame med faktiska flames anno 1996 på själva skylten och huseras av Valand och Palace-besökare. Det sjungs Carola och Grease i möhippe-sällskap och mellan låtarna dånar två år gammal ragga/dancehall som delas ut av en allt tröttare DJ.

I baren serverar en gammal gubbe och en blondin i 31-års åldern öl och redbull till 19 åriga bönder med ögonbrynspiercingar och speedwaykepsar som är sura för att inte System of a Down är med i låtlistan och gamla män med torshammare runt halsen som äter schnitzel och pommes och dricker irish coffee till det.
Det var som en blandning mellan torsk på tallin, NRJ festivalen och en traktormässa.

Kort sagt, jag fick lite panik och ville inget hellre än att sällskapet skulle komma och säga "nej Patrik, nu har du allt gått fel, det rätta stället ligger bredvid" men jag hade rätt och när väl första delen av sällskapet dök upp hade vi en lång och djup diskussion om huruvida det ens skulle vara genomförbart att gå in. Men då vi redan sagt till nästan tio personer att det var där så fanns det inget annat val.

Men två timmar senare hade många börjat gå därifrån och vi började bli fulla så då blev det faktiskt kul.
Men nästa gång ska jag genomföra en mer detaljerad efterforskning av ställen man inte riktigt känner till. Jag ska utveckla en grease-detektor.