Dead Leaves and the Dirty Ground

Jag har inte för vana att blogga när jag är lycklig, det är nog därför jag gör det så sällan nu för tiden. Lycka klär mig nog men det ser dåligt ut när man läser om det. Men eftersom jag är på topp nu är det bäst att passa på att bryta mönstret när man kan.

Att plugga grundkurs är fantastiskt då de inte har några förväntningar på att man ska kunna ett jäkla jota om någonting. Så utan att sätta upp mina egna förväntningar alltför högt så verkar det som om jag i torsdags satt och klarade en salstenta utan några som helst problem. Detta utan ha köpt kurslitteraturen eller ha pluggat mer än 5 timmar över hela månaden.

Tack till alle som var snäll nog att skicka instuderingsfrågor, men det var inte mycket som jag behövde kunna av det. Jag klarade mig på enbart föreläsningsanteckningar och dansade mig därifrån, åtminstone bildligt talat.

Min ökade motivation och intellektuella kapacitet i skolan går hand i hand med en utomordentligt lyckad fritid. Jag vandrar omkring med ett oförskämt leende hela dagarna vilket är något otroligt ovanligt. Jag hade egentligen allt jag behövde innan också, jag behövde bara den sista pusselbiten; besvarad kärlek i en vuxen relation. Det är fantastiskt att umgås med en människa som uppenbarligen tycker om en så och som har en sådan oklanderlig smak i allt utom val av kille.

Jag har inte läst Mazlovs behovstrappa på ett tag men jag tror att någonstans i början, mellan andra och femte steget, ligger "behovet att umgås regelbundet med en lagom okomplicerad person med självinsikt som avskyr allt vad rosor och alla hjärtans dag heter och lånar ut Hot Chip skivor och får dig att känna dig på topp varenda dag".