Wickerman
Det är tydligen inte bara så att jag fryser, det börjar bli höst. Jag gillar hösten men det är nog för att jag romantiserar den så. Jag ser framför mig en temperatur på 14 grader, orange kvällssol redan vid 17:00 och skogen utanför i hela sin kaskad av färger.
Men i själva verket är det ju bara regnigt och löven är aldrig kvar längre än 20 minuter innan dom bildar en slemmig hinna över asfalten. 
De ultimata höstskivorna ”Kiss of Morning” med Graham Coxon och ”We love Life” med Pulp tappar sakta men säkert sin charm. Jag kvävs på min egengjorda varma choklad som verkar god och mysig vid första koppen men som jag sen inser bara är smält choklad som smutsar ner mitt inre.
Ett bad som är så omhändertagande i teorin blir tråkigt och ger mig värmeslag efter 8 minuter.
Mina fina höstkläder är tråkiga nog när jag har på mig dem första gången och mina vänner lär skälla på mig när de ser mig bära samma saker i två månader.
Skolan börjar och CSN tar inte hand om mig på alls samma sätt som min kära a-kassa.
På den positiva sidan så har jag ju möjlighet att följa hela Premier League på Canal + och alla möjliga filmer och serier på mina 11 filmkanaler.
Så kom alla och drick choklad tills ni får diabetes och titta på tv. Denna perioden avnjuts bäst inomhus med ett stort fönster mot skogen. Så länge ni inte skäller på mig för att jag är fattig och inte har snygga kläder.
Broken Bottles, Hearts for Sale
Nu var det ett tag sen jag skrev, men det har inte hänt så mycket. Ett par grejer egentligen.
Viva Revolución ska inte spela i USA längre tydligen. Egentligen skulle de ju åka i slutet av månaden men då jag inte ska följa med alls och Kevin inte kunde spela i Portland så valde de tydligen att låta bli.
Vi spelade i lördags på Weekday’s och Uppåt Framåts lilla utflykt. Det var lite av en katastrof, i alla fall för mig. Konstant regn, ingenstans att ta vägen (jag måste ha lite tid för mig själv) och ingen mat gjorde mig lite illamående. Missade Kristian Anttila men såg the Kid.
Vi kom dit vid 16 och spelade inte förrän 23:30 men när det väl började närma sig var allting bra. En gubbe sa efteråt att jag var attraktiv och skulle finnas på internet dagen efter. Jag vet fortfarande inte vad han menade.
Jag, Annelie och Stefan åkte sen på flaket i en skåpbil med Petter och Johan från Mönlycke till Hisingen. Väldigt märkligt alltihop.
Sen har jag skaffat Canal Digital vilket kommer ett fantastiskt bidrag till min tv-vardag. Främst då Canal + och MTV2. MTV2 är bara gitarrband med vissa inslag av electro och ingen reklam. Tänk så underbart. Nu kan jag låtsas som om vanliga MTV inte ens finns och att alla helt plötsligt fått klass och bra smak.
Pilsnermovie
Sen är det förresten fantastiskt vad tv4 visar just nu. Tydligen var det inga problem att 1936 släppa en film vid namn "samvetsömma Adolf".
They only want you when you're Seventeen
Sammanhang och utseende är väldigt viktigt för att kunna uppskatta och uppfatta musik. Det är till exempel svårt att höra ett skitband som Morningwood (se bilden) utan att tänka på att gitarristen försöker se ut som en hårdrockare och resten av bandet vill vara Yeah Yeah Yeahs eller the Gossip. Nu gillar jag kanske inte the Gossip så jättemycket. Men man känner iallafall igen talang och då gör det ingenting om Beth Ditto är jättetjock. I Morningwoods fall så gör deras utseende en massa för det är ändå bara YYY, fast med Dregen gitarrer och allt är fult. Sammanhang är inte allt, men mycket.
Å andra sidan kan sammahang vara en ursäkt. Folk säger att progg är bra för att det fångar zeitgeisten och att sammanhanget var själva årtiondet det utspelade sig i. Där struntar jag i sammanhang och bedömer det istället för vad det är - meningslöst.
När jag föll för Sex Pistols var det långt efter att deras budskap var aktuellt, jag föll ändå för musiken eftersom den fortfarande är Bra.
Men överhuvudtaget är utseende viktigt. Därmed inte sagt att det ska vara ett utseende som överenstämmer med rådande skönhetsideal. Men utseende och sättet ett band för sig och beter sig är enormt viktigt för mig. Det räcker oftast inte med en intervju men efter en enstaka låt på Letterman brukar man kunna dra en slutsats.Morningwood gav mig denna slutsats. Jag brukar inte reagera när band som Yellowcard spelar på Letterman. Jag sitter inte och tänker "herreguuuud vad dåliga" för jag vet precis vilket sammanhang de tillhör - en viss sorts teen-kultur i USA som inte berör mig alls så länge jag låter bli att se nästa American Pie film.
Men morningwood försöker krypa in i min musikvärld och då reagerar jag. Försvinn Morningwood! Fy!
Words Are Very Unnecessary
Nä nu är jag inte ängslig längre, men jag har inget direkt att säga heller. Nu skriver jag bara en massa annan skit. Typ "Då det inte finns någon auktoritativ jämförelsepunkt såsom en av FN vedertagen definition av begreppet så ska denna uppsats jämföra dessa subjektiva synsätt med vad som kan kallas för en objektiv verklighet."Jag menar, vad fan är det? Är det ens svenska? Försöker jag låta smart?
I'm walking a tight-rope, from morning 'til night
Nu är jag ängslig igen. Jag vet inte varför, eller jo det gör jag nog men då betyder det ju som tur är att det kommer gå över snart antagligen. Jag är en sån mes. Fast mesigast är nog att skriva om det. Men bara så ni vet varför jag låter irriterad om ni pratar med mig.God Save the Queen
Idag ska jag på vad de kallar ”punktema” på frihamnen. Jag kan inget om sånt egentligen, men jag skippar Astas Ask eller vad de heter för de är tydligen svenskar. Jag avskyr svensk punk. Fast Ebba Grön har ju 3 bra låtar.No Fun At All har jag hört en låt av en gång när jag var 16 och den var bra. Cky är inte punk men jag har ju varit fascinerad av Margera videor så då kan det bli kul. Roligare än annat som erbjuds i alla fall.
Vilket får mig osökt att tänka på monarki. I say fuck it. Låt de vara kvar. I min bittra ungdom ville jag nog att man skulle bygga hem för hemlösa i slottet men nu inser jag annorlunda. Kungen och hans familj spenderar överhuvudtaget inte i närheten av de summor som hip-hoppare slösar bort enbart på sin image och videor. Dessutom behåller kungaflickorna kläderna på.
På ämnet om att det är odemokratiskt att ärva en titel så tycker jag att det är än mer odemokratiskt eller vad man ska kalla det att ge skivkontrakt till talanglösa hallickar. Jag bör ha medbestämmande i den frågan.
Var och handlade på hemköp (vilket bara blir ”hemlös” om man försöker sms:a ordet, klockrent) och klev av spårvagnen i mitt ghetto. Ser 4 ungdomar som sitter vid vår djurpark och uppenbarligen röker crack och trippar fullständigt med konstiga ljud ur sönderrökta luftrör.
Det visar sig vara fel. Fyra stycken 18-åriga killar sitter bara helt sonika och försöker använda grässtrån som visselpipor. Ni vet, sådant hajk-trick som aldrig fungerar och det blir bara att man sitter med kupad hand och blåser så att kinderna spricker.
Sen kommer jag upp mot en bänk där 3 latinogangstas sitter och diskuterar. Det jag hör när jag kommer fram är ”och vet ni varför dom tog honom?” och jag tänker bara ”shitshitshit nej jag vet inte varför de tog honom han hade säkert muckat med deras Putas och jag har bara en vag aning om vad sådana är och springer så fort jag ser dom så låt mig vara”.
Men återigen har jag fel. Ämnet var Real Madrids spelarköp inför säsongen och ”dom” hade ”tagit honom” för att få mer rutin i truppen.
Så jag är safe and sound. Nu lyssnar jag tydligen på Chatterbox med NewYorkDolls.
God Save The Queen.
You know where you could stick your hamburgers.
Min mobil dog runt 22:00 igår kväll och jag kunde inte kolla om någon hade hört av sig förrän runt 15:00 idag. Det hade ingen. Så ringde Kevin och bekräftade att bandet ska på USA turné.
Han lät uppriktig när han sa att det skulle bli tråkigt utan mig och sedan sa han att jag så snart som möjligt skulle lära Kristian eller Frida att spela gitarr vilket jag hade svårt att inte skratta åt.
Jag är tveksam till att jag skulle kunna lära någon någonting någonsin. Särskilt inte sådana som jag skäms att ens ta i en gitarr framför. Genans och ängslighet är mina mellannamn.
Men sammanfattningsvis ska alltså Viva Revolución till USA. Jag kan återkomma med datum ifall ni vill titta på dem. Jag ska inte med, jag ska som vanligt försöka vara vuxen. Men mest är det nog på grund av självbevarelsedrift.
Tu es la plus grande star de la discopunk
Eftersom jag vet att de som läser det här antingen redan gillar mig/hatar mig eller har dumpat mig så känner jag mig fri att publicera i berusat tillstånd.Vi har spelat idag och det gick bra jag såg ungefär ut som Nick på bilden här.. gammelanders berömde mig flera gånger i detalj och jag blev glad. Någon jäkla idiot (min uppfattning) pratade om kuala lumpur med mig i vår "loge" och refererade mig som "gitarristen" vilket snabbt fyllde mig med avsky.
utanför pratade någon tjej med extremt taskigt hår med mig efter att jag lånat ut en tändare. på något sätt lyckades jag driva in konversationen mot mitt avsky mot danskar. Sen gick jag in och tiggde mer vitvin.
Ringde en taxi medans jakob låg och inte mådde bra alls och tog mina saker och stack. Taxi chauffören var en kortfilmsreggisör. Jag hatar film.
Kom hem och fick för mig att spela med i broder daniels "forever". Kom till 3:e låten innan jag nästan somnade på golvet med gitarren över mig. Vilade till "Whirlwind" och lyckades spela den halvt till sömns.
Satte på en Beethoven skiva, (mest för att den var den lugnaste skiva jag har och dels för att jag är ett pretentiöst avskum) och gjorde hamburgare helt naken eftersom jag egentligen ville duscha men var hungrig och nu väntar jag på att den ska kallna.
Det har den gjort nu så vi hörs. Jag raderar kanske det här när jag vaknar.
Je peux avoir un baiser?
Jag är glad men förvirrad dessa dagar. Fast är jag glad så blir jag nog automatiskt förvirrad. Typ som en livstidsdömd som helt plötsligt får nycklarna till fängelset inlindat i rispapper. Dessutom har jag nog inte hunnit peppa mig för att vi faktiskt ska spela imorgon. Det är lite blandade känslor där och förvirring. Men det blir ju antagligen roligt.På bilden syns annelies vän fia och en buss.
