Dead Leaves and the Dirty Ground

I över en vecka hade vi planerat en karaeokekväll men inte förrän en timme innan visste vi vart och när. Jag hade besökt chapmanstorg för cirka ett och ett halvt år sedan med Kevin. Vid det tillfället var det bara vårt sällskap där och allt kändes som en smal lettisk film där man står ensam och vrålar ut "Pretty Vacant" med Sex Pistols utan att någon bryr sig.

Denna gången var det annorlunda. Jag kom dit lite för tidigt och fick höra att de andra skulle komma om ungefär en kvart. Föga tröstade det mig då jag ser att stället skaffat en vakt, bytt namn till Flame med faktiska flames anno 1996 på själva skylten och huseras av Valand och Palace-besökare. Det sjungs Carola och Grease i möhippe-sällskap och mellan låtarna dånar två år gammal ragga/dancehall som delas ut av en allt tröttare DJ.

I baren serverar en gammal gubbe och en blondin i 31-års åldern öl och redbull till 19 åriga bönder med ögonbrynspiercingar och speedwaykepsar som är sura för att inte System of a Down är med i låtlistan och gamla män med torshammare runt halsen som äter schnitzel och pommes och dricker irish coffee till det.
Det var som en blandning mellan torsk på tallin, NRJ festivalen och en traktormässa.

Kort sagt, jag fick lite panik och ville inget hellre än att sällskapet skulle komma och säga "nej Patrik, nu har du allt gått fel, det rätta stället ligger bredvid" men jag hade rätt och när väl första delen av sällskapet dök upp hade vi en lång och djup diskussion om huruvida det ens skulle vara genomförbart att gå in. Men då vi redan sagt till nästan tio personer att det var där så fanns det inget annat val.

Men två timmar senare hade många börjat gå därifrån och vi började bli fulla så då blev det faktiskt kul.
Men nästa gång ska jag genomföra en mer detaljerad efterforskning av ställen man inte riktigt känner till. Jag ska utveckla en grease-detektor.

Jag har inte för vana att blogga när jag är lycklig, det är nog därför jag gör det så sällan nu för tiden. Lycka klär mig nog men det ser dåligt ut när man läser om det. Men eftersom jag är på topp nu är det bäst att passa på att bryta mönstret när man kan.

Att plugga grundkurs är fantastiskt då de inte har några förväntningar på att man ska kunna ett jäkla jota om någonting. Så utan att sätta upp mina egna förväntningar alltför högt så verkar det som om jag i torsdags satt och klarade en salstenta utan några som helst problem. Detta utan ha köpt kurslitteraturen eller ha pluggat mer än 5 timmar över hela månaden.

Tack till alle som var snäll nog att skicka instuderingsfrågor, men det var inte mycket som jag behövde kunna av det. Jag klarade mig på enbart föreläsningsanteckningar och dansade mig därifrån, åtminstone bildligt talat.

Min ökade motivation och intellektuella kapacitet i skolan går hand i hand med en utomordentligt lyckad fritid. Jag vandrar omkring med ett oförskämt leende hela dagarna vilket är något otroligt ovanligt. Jag hade egentligen allt jag behövde innan också, jag behövde bara den sista pusselbiten; besvarad kärlek i en vuxen relation. Det är fantastiskt att umgås med en människa som uppenbarligen tycker om en så och som har en sådan oklanderlig smak i allt utom val av kille.

Jag har inte läst Mazlovs behovstrappa på ett tag men jag tror att någonstans i början, mellan andra och femte steget, ligger "behovet att umgås regelbundet med en lagom okomplicerad person med självinsikt som avskyr allt vad rosor och alla hjärtans dag heter och lånar ut Hot Chip skivor och får dig att känna dig på topp varenda dag".

Det var överhuvudtaget en helg av aktiviteter. Har inte varit och flängt så här mycket på åratal. Mina föräldrar var i stan från torsdag till lördag och under den tiden hann jag ha en stilla öl på kafé Japan med Petra och Adam.

Sedan var det årets stora händelse i vissa kretsar då Ida traditionsenligt blev ett år äldre på fredagen om man räknar från den dagen hon föddes. Vi brukar denna dag, av henne kallad "föllsedag", ge henne presenter och uppvakta henne grundligt. Vi var hemma hos henne och spelade MIG bland annat. Detta innebär inte att man leker i ett ryskt stridsflygplan, utan det är snarare ett lite mer rustiskt Trivial Pursuit. Jag kom på delad första plats innan det avbröts för att alla ville åka hem och sova.

På lördag var mina föräldrar här och satte upp en hylla och diverse annat. Sedan satt jag, Stefan och Petra på publik och frös, sen gick vi till uppåt. Jag blev helt snurrig av kylan. Måste varit minst 10 minusgrader, eller Stalingrader som jag kallar det. Igår blev det helt spontant en photoshoot hemma hos Kevin och idag skulle jag ha närvarat vid ett frivilligt gruppmöte, men skolan blir helt sekundärt i jämförelse med min fabulous lifestyle of fashion and cheap wine.

Jag har aldrig varit speciellt bra på att acceptera främlingar, speciellt inte eftersom jag väldigt snabbt märker vad det är för människor. I mina kurser stöter jag på nya främlingar 2 gånger om året, oftast mellan 20 och 40 stycken. I fallet med statsvetenskapen denna termin har jag 85 stycken att glo på med förakt.
Förutom de två jag har lärt känna är det alltså drygt 83 människor som jag stör mig på, alla med olika små egenheter.

Vi har killen med en superlång tum-nagel (jag struntar i om han spelar gitarr, man ser inte ut så), en naturnörd med en Dagens Teknik keps som aldrig kan sluta viska till grannen om vad han tror sig kunna, en kille som läser all kurslitteratur och känner sig tvungen att bevisa det genom att alltid räcka upp handen och ge påståenden som han har läst. Värst av alla är två gubbar i 60-års åldern som alltid sitter längst fram och aldrig kan sluta pladdra.

Många får dessutom ett sådant tunnelseende vid studier att de lär sig om Hobbes och Lockes teorirer om naturtillståndet och därefter tror att alla efterföljande teoretiker och filosofer utgår från detta. Pratar föreläsaren om en ursprungsposition i en rättvisefilosofi känner de sig tvungna att räcka upp handen och säga "är inte detta som Hobbes naturtillstånd" vilket föreläsaren naturligtvis inte kan protestera emot. Detta eftersom det är i min mening som att öppet deklarera att glass har något med fruset vatten att göra. De är naturligtvis besläktade, men hur för det en diskussion vidare?

En av männen runt 60 sa till exempel häromdagen (utan att räcka upp handen) "det är ju mycket mer komplicerat än så här - det fnns ju ett helt forskningsområde" varpå föreläsaren endast smått stumt kunde replikera "eh...jo".

All denna avsky som jag huserar skulle Mia Törnblom kalla starkt självförtroende men liten självkänsla. Men hon kan dra åt helvete. En kvinna som anser sig ha självkänsla nog att berätta för andra människor hur de själva kan bli som hon kan inte skriva att hon inte kan tänka sig bröstlyft för att hon är en förebild för unga kvinnor. Skulle hon vara konsekvent borde hon skriva att hon älskar sig själv ändå, trots fula bröst och motstår de imaginära ljudet av andras synpunkter och åsikter.

Jag blir så glad av brist på nederbörd. Det kan vara hur grått som helst så länge det inte är blött. Fick brev från CSN efter en månad av utredning och de meddelade mig om att de personliga skäl jag angivit inte uppfyller deras krav och att jag ska ta 4 poäng innan jag får studiemedel. Så dessa tar jag förhoppningsvis på tentan den 15:e februari.

Sen måste tentan rättas (de har vanligtvis 3 veckor på sig) och till sist kan poängen registreras. Så jag gissar att i mars får jag pengar. Men det är ju ingen annans fel än mitt. Dessutom blev jag helt plötsligt väldigt peppad på att visa skolan att jag inte är korkad.

Så idag ska jag skaffa kurslitteraturen, typ. Men det viktigaste är att hämta ut en gammal tenta så jag vet vad som förväntas av mig. Det räcker kanske inte med att jag sitter på föreläsningarna och tycker att alla är outbildade som inte vet saker.

Petra är i Madrid och hamnade i ett demonstrationståg för ett fritt Baskien. Hon demonstrerade inte utan var nog snarare på väg till en bar och hamnade mitt i detta tjafs. Jag ska inte låtsas som om jag vet något om Spanien, men i min mening är det verkligen bara tjafs. Jag tvivlar på att Baskerna är mer förtryckta än till exempel Gotlänningar och blir antagligen torterade och förföljda av staten lika ofta som Eksjö-bor.