Balls of steel
"Först attackerade de statsministern. Nu har SVT:s skandalprogram skrämt slag på en ensam mamma."Kvällstidningarna tackar väl gud eller Palme, beroende på vilken högre makt de tror på, för detta öppna mål. SVT:s ballar av stål verkar de dock inte berätta vad det går ut på eller så är det inte av intresse. Men jag intresserar mig stort. Så här ligger det till.
Ballar av stål är ett program som kommer utgå från en programledare som presenterar "komiker". Dessa "komiker" ska ut och med dolda-kameran-konceptet göra så vågade saker som möjligt för att vinna. De får i tur och ordning komma fram och berätta vad de har gjort och så är allt roligt.
Men som med de flesta program som är brittiska koncept från början så är det tveksamt om en svensk version fungerar. Dessutom är den brittiska, balls of steel, inte helt klockren alltid; den har några enstaka ljusglimtar men resten är påtagligt tamt i jämförelse med Trigger Happy TV och deras efterföljare.
Det roligaste med Balls of steel är utan tvekan annoying devil som kan ses nedan.
Men hela ämnet är intressant av två anledningar; det ena är att det är så fantastiskt fin, svensk ilska bakom citat som "det sprutade ner kändisar med vatten på premiärfesten för nya ?Pirates of the Caribbean?-filmen. Statsminister Fredrik Reinfeldt och Carola var bland dem som drabbades."
Den andra anledningen är att det kanske går att gilla brittiska doldakamerankoncept för att de antingen är rent av bättre på det eller för att det blir en sådan distans till det. Även om jag inte tillåter Carola någon integritet överhuvudtaget så hade jag tyckt att det vore tråkigt att se henne bli lurad i trigger happy tv. Hon skulle förstöra det roliga.
http://www.youtube.com/watch?v=GF_IgXt_KJc
Jealousy won't take you anywhere
Beth Ditto viker ut sig i NME. Jag är alldeles för upptagen för att ens börja tänka vad jag tycker om det. Detta är mest för att upplysa om faktumet. Sen kan man diskutera i all evighet om det konstnärliga i det kontra det fåniga. Jag tycker att det är lite coolt med en våldsamt fet sångerska i ett så bra band. Den enda gången jag har ställt mig tveksam är under en prisgala då hon hade på sig en silverglittrig latexklänning som inte hade varit snyggt på någon.
Men jag måste plugga.
Ordningen är återställd
Det känns som en ny början. Detta är gnistan som kommer starta revolutionen. På samma sätt som att man i diverse sci-fi filmer talar om en profetia som är starten på en ny världsordning. Allt har varit åt helvete och endast en liten gerillastyrka har kunnat överleva med sin egen kultur medan resten av världen har svämmats över av ondska tills en Keanu Reeves eller en Milla Jovovich kommer.Jag talar naturligtvis om utnämningen. Blur är världens bästa brittiska rockband.
Take it betch.
Dessutom har Ida lånat ett marsvin. Whii.
Top 40 indie anthems
Jag och mtv2 har ett komplicerat förhållande. Oftast bråkar vi för att den spelar för mycket emo, screamo och dylikt. Men jag förlåter den alltid till slut. Särskilt när den har topplistor såsom "greatest britpop" "best british riffs" "indie dancefloor fillers" och som nu "top 40 indie anthems".Panic med The Smiths, Transmission med Joy Division, Bitter sweet symphony med the verve, The Rapture, Franz Ferdinand..det är bara en tidsfråga tills Blur visar var skåpet ska stå.
Allt detta fyller mina utsvultna små sinnen medan jag gör mig redo att åka på Johans 30-års kalas. Mitt allra första 30-års kalas dessutom. Jag har svårt att se fram emot saker jag inte kan se framför mig, men denna gången gör jag det. Överhuvudtaget är jag lycklig.
Den blir även ett substitut till mitt eget födelsedagskalas (johan och jag och min mamma fyller på samma dag) som antagligen blir något lo-fi. Jag har nästan bestämt att någon fest hemma hos mig inte är aktuellt. Jag förstår alla som inte orkar släpa sig ut hit och därför tänker jag hitta något roligt kareokeställe där alla är välkomna den 31:a maj. Jag gillar att sjunga.
Däremot kommer jag inte boka något. Det är lite borgerligt.
Replik till Alle
Fotbollslag är oftast naturligt valda genom uppväxt och födelseort. Men då vi i Värnamo knappast satt med IFK Värnamo flaggor i handen på matchdag så får man helt enkelt välja ett lag antingen i England, Italien, Spanien eller i allsvenskan. (Pratar man om svensk div 1 fotboll eller andra länder kan man lika gärna återgå till Värnamo Södra t-shirts.)
Vissa kan anse att vissa fotbollsklubbar tilltalar via sitt spel. Detta stämmer dock väldigt sällan. Väldigt få klubbar har ett riktigt säreget spel. Dock finns exempel på lag som kör defensivt med press och kontringar (uppfattas som tråkiga) och de som kör någon form av gladfotboll med korta passningar fram och tillbaka i sidled som slutar med något som ser ut som ett handbollslag strax utanför motståndarens straffområde. De flesta lag ligger dock någonstans i mitten.
Men som sagt är det inte så troligt att någon väljer lag utifrån den fotboll de spelar. Djurgården fick knappast en ny generation järnkaminer bara för att de valde ett 4-3-3 spel en säsong.
Ett annat exempel på lagval är resultat, som man kan se utifrån IFK Göteborgs otroliga år under 80-talet vilket gjorde att en helt generation knattar runt om i landet började skrika blåvitt. Manchester United och Liverpool är två av de mest vinnande lagen i England och har fått en hel del fans genom detta. Dessa kallas ibland för medgångs-supporters.
Men de två huvudsakliga anledningarna till lagval är 1, vad hejar din omgivning på och 2, har du någon favoritspelare.
Vad gäller omgivningen så betyder detta att om folk omrking dig skränar om Barcelona hela tiden så kan man tendera att bli Real Madrid fan bara för att visa ett motstånd. På samma sätt så kan man tendera att hitta en kärlek till ett lag genom kärlek till sina vänner som hejar på laget. Om PW berättar för dig om Aston Villa hela dagarna så börjar man så småningom bry sig om dem.
Favoritspelare är en utmärkt väg in i ett lag. Gillar man Kaká och tycker han är kalas så kan man i princip njuta av en hel match med AC Milan bara på grund av en elftedel av deras uppställning.
Den största anledningen till att överhuvudtaget "ha" ett lag är att anonym fotboll är rätt trist. Även om brasiliansk fotboll anses vara den högsta formen av sport någonsin så är det rätt trist att glo på en liga match därifrån då inget av lagen profilerar sig särdeles åt en icke-brasse-nörd.
Du har sedan länge gillat Juventus och det är både ett bra och ett dåligt val. Dåligt på grund av att de fuskade sig till minst två titlar och åkte ner en division. Bra val eftersom de trots att de bästa spelarna flydde laget har lyckats ta sig upp till Serie A igen.
Det gäller i vilket fall att skita i vad folk tycker och hitta ett lag som man gillar och kan lära sig om. Man behöver inte kunna 100 års historia men tittar man uppmärksamt så kan man tidsnog säga "åhå" när man ser ett förslag på startuppställning och faktiskt mena det. Då är det inte längre viktigt att kunna offside regeln såsom den är skriven, det räcker med att skrika "det var aldrig offside" när ens eget lag åker dit, oavsett hur det såg ut.
Flights to the sea
Kelly Rowland är tillbaka. När man tror att det inte kan bli värre på mainstream scenen så kommer haggan som gjorde Even when I'm with my boo, all I think about is you med Nelly ska alltså släppa nytt. Jag får tourettes.Slängde ett öga på Seventh Heaven i eftermiddags. Jag förstår dess kultstatus men jag har svårt att se poängen med att verkligen titta på det. Ida älskar det tydligen och därmed har hon intro låten som ringsignal och outrot som sms signal; tack vare mig av någon anledning.
Men det som är intressant är att de två tvillingsönerna i serien har någon form av förståndshandikapp. Jag vet inte om detta är meningen eller om det upptäcktes senare. De kanske inte ens har något gravt handikapp men något är definitivt fel i deras manér, även i jämförelse med resten av skådespelarna.
Detta får mig att inse svårigheten med barnstjärnor i långvariga tv-serier. När man castar småbarn från ett halvt till 3 års ålder som sedan ska växa i serien så tar man väl ändå en risk, med tanke på hur de kan komma att se ut och bete sig i äldre dagar.
Något av en lotto-dragning var väl ändå castingen av Mary-Kate och Ashley Olsen i Full House som växte upp till att bli en sorts Hilton tvillingar; inklusive kokainmissbruk i fallet Mary-Kate. Innan denna "skandal" var det dock helylle och de släppte ett dussintal filmer, datorspel, matlådor och till sist ett klädesmärke som svaldes av USA:s alla 8-14 åriga småflickor. Såpass helylle att de till och med kunde komma tillbaks efter M-K's rehab.
Jag är ingen siare, men jag tvivlar på att Seventh Heaven tvillingarna skapar samma imperium.
På sin höjd kan de börja jobba på HejBaberiba.
Man Who?
Jag har ännu inte varit på en lägenhetsfest där jag trivts. Fester hos vänner tillskrivs dock inte titeln "lägenhetsfest". Det handlar snarare om "Anna-Maja har inflyttningsfest" där jag inte vet vem Anna-Maja är riktigt. Jag föredrar barer. Dock hamnade jag efter inflyttningsfesten på Respekts HDK-examen-fest-grej. Trivsamt blev det först när jag insåg hur roligt det är att glo på folk som dansar och överhuvudtaget finns. Att sitta och se 4 DJs varav en faktiskt gjorde något och de andra bara nickade och kände sig fräcka. Laserstrålar som dyker upp totalt random. Rökmaskin som får allt att lukta som laserdome gjorde när jag var 14. Dessutom totalt undermåligt vitvin för 45:-.
Sällskap är dock det som får allt att bli uthålligt.
Jag är mest rädd för att se indie ut.
Chelsea mosade dessutom Manchester Utd; mitt värsta hatlag. Fantastiskt skönt.
Headmaster's Ritual
Jag har börjat läsa Filip och Fredriks (tm) två nötcréme och en movie box. Jag har länge undvikit den då jag inte trott att jag skulle känna igen mig i deras uppväxt. Detta grundas främst i titeln då jag aldrig ätit en nötcréme och aldrig ens hört ordet "moviebox". Men än så länge finns det många roliga och sorgliga syner på en svensk uppväxt som träffar väldigt noggrant även i min okonventionella barndom. Eller det är kanske minnena av barndomen som är okonventionella, mest för att jag knappt minns något. Vissa tankar väcktes när mamma kom över med bilder från när jag var 3 till 14 år gammal men det var mest att jag hade fula glasögon. Petra undrade varför jag hade satt ett häftstift i ögonen på ett litet porträtt och det gissar jag på har något med glasögonen att göra. De var fruktansvärda.
Jag saknar Petter, bland andra. Han är lätt att höra av sig till eftersom vi båda har ett fotbollsintresse så det blir inte lika dramatiskt som det brukar bli till andra jag saknar. Jag kanske är lite manlig ändå.
Men när man sitter på King's Head och har trevligt så kan man inte låta bli att stirra mot en vägg när de spelar "What difference does it make" och önska att man satt på det där jävla Harry's igen och blir übersentimental. Jag är så trött på neo-rave..grälla neon färger...att folk ska gå på klubb jämt. Jag vill sitta på Nickes altan och gräma mig över att jag inte kan spela Strokes-solon.
I was looking for a job and then I found a job
Både jag och Ida har skaffat jobb, vilket gör det än mer svårt att träffas men vi tjänar pengar och blir trötta i alla fall. Mitt jobb är på en industri där jag monterar diverse saker. Det hade varit ok om det inte vore för arbetsskorna som massakrerar mina tår efter 22 minuter. Dessutom blir jag totalt slutkörd eftersom jag är en åttitalist och därmed är genetiskt formad till att jobba inom media eller tv-spel. Men eftersom det inte direkt regnar in erbjudanden om att bli event-manager så får jag ta gamla klassiska och dessutom existerande arbeten.
Att dessutom försöka kombinera detta med skola har blivit katastrofalt. Jag har ingen aning om vad som försiggår där. Det enda jag vill när jag inte jobbar eller sitter på föreläsningar är att vila och glo på Oprah. Jag orkar inte skriva om intergovernmentalism.
Retardation
"Tjejsnack v.20."
"Hur mycket man är du?"
· Byter du glödlampa om det går en? ni är
· Tankar du bilen? så jävla
· Vet du vad man gör om en propp går? dumma i
· Vet du hur man installerar tvkanalerna på en ny tv? era små
· Fixar du stopp i handfat/duschbrunn? jävla huvuden
Käringslem.
Blue is the colour
http://www.svenskafans.com/england/chelsea/artikel.asp?id=169467
Men ändå inte.
You float like a feather
Sitter och glor på MTV2 där Korn gör en aukustisk version av Creep. Herrejösses. Korn. Att de ens finns.Nu ska jag strax iväg och heja på Petra som fått för sig att springa Göteborgsvarvet nästan varje år, vilket är en applådvärd distans men jag kan tänka mig att hela stan är ett helvete.
Satt igår och lyssnade på Singles again med Weeping Willows som petra mer eller mindre medvetet lånat ut till mig. Vet inte om hon märkt att den fattas alltså. Det är inte allt som sticker ut men Stairs och True to you är ju helt sensationella. Har bara inte kunnat lyssna på dem när jag vill. Men det slog mig att Touch Me förtjänar mycket bättre texter med tanke på att Magnus Carlson är en av våra största skalder genom historien.
Jaja. Sluta blogga börja skynda. Ska ju försöka träffa Alle när hon är i stan över dagen. Att vara i stan över dagen är vuxenpoäng men oerhört tråkigt och trist gjort.
Yoko? Oh-no
Så är det avgjort. Mitt största hatobjekt i fotbollsvärlden, Manchester United, har tagit guld i Premier League. Det är en hel säsong som avgör och jag kanske inte borde vara bitter för en andraplats i världens bästa liga, men de senaste matcherna har varit en total katastrof för Chelsea. Men det är ett lag med mycket press och det kanske blev för mycket till slut vilket kan ses då det framförallt var matcherna mot Newcastle och Bolton (!) som avgjorde det till slut. Men innan det är dags att se fram emot nästa säsong så är det två hatmatcher på kort tid då Chelsea möter Man U på onsdag i ligan och sedan i FA cup finalen den 19:e.
Sen får vi helt enkelt hoppas att Liverpool tar Champion's League finalen mot Milan. Även om Kaká är värd en vinst så är det inte mycket mer i Milan jag gillar.
Sen får jag nervöst vänta och se om José Mourinho stannar i klubben. Det har inget att göra med att det inte blir vinst i ligan men om styrelsen vill ha en förändring så finns det inte mycket man kan göra. En bättre tränare kanske kan finnas i framtiden men en mer fantastisk man än José finner man inte i managervägar.
Nog om fotboll.
Nu ska jag plugga internationell politik. Åh underbara internationella relationer. You can take your svensk politik and stuff it.
I want that one
Word to your mother
Livet påverkas väldigt sällan av fotboll, men då och då händer det. Det har aldrig varit lätt att vara Chelsea-fan, det är en stor tendens till att bli utskrattad. I början var det för att de var så dåliga och bara hamnade på sjätteplatser. Nu är det för att de fått pengar och ändå inte lyckas mer än två år i rad att ta hem ligan och fortfarande inte har rutin att spela Champion's League final.
Men det är som någon sa, det spelar ingen roll om de vinner eller förlorar, det är aldrig lätt att hålla på världens bästa lag.
Annars får jag mest frispel på min jäkla skola, samtidigt som sidoprojektet Sir Kevin and the Cocksuckers spelar på en 90-tals fest på uppåt nu på torsdag. Hemtentan ska in på fredag och den första frågan går ut på att läsa en av föreläsarnas bok och jämföra den med tidigare forskning och sedan recensera den. Kul när man inte ens kan köpa den så den frågan skiter jag i. Författaren själv tyckte att jag skulle ringa hans förlag.
Did you stop? No, I just drove by
Dessutom lyckades jag frosta av frysen i helgen. Ja, och dessutom frostade jag av 20 kg mat utan att veta om det så det var bara att slänga och försöka hitta vart "on/off" knappen som jag omedvetet slagit av fanns någonstans.
Att jag ens existerar.