Dead Leaves and the Dirty Ground

Mina närmaste undrar varför jag gör sånt här. Men nu har jag mailat igen. Så ni vet vad jag gör om dagarna. Denna gången till comhem.

Att rättfärdiga sina egna tankar, åsikter och beteende genom att klanka ner på andras är ett mycket mänskligt beteende och, i mitt fall, en dominerande egenskap.

Jag gör mig själv ofta en stor mental otjänst genom att då och då se på de mest uppdaterade bloggarna på blogg.se, något som inte omedelbart borde innebära att de är populära men den jag såg idag fick 3 kommentarer i kvarten. "modebloggen" i fråga gick idag ut på vilka bågar en 40-årig kvinna passade bäst i. Edge.

En annan dominerande egenskap hos mig är min djupt empatiska förmåga. Jag är så oerhört empatisk att det nästan går över i telepati. Med detta uttalande menar jag inte att självgodhet ersatt mitt dåliga självförtroende, jag menar bara att empati bara innebär en förmåga att sätta sig in i andras känslor och agera utifrån detta. Hälften av tiden är denna handling att inte agera alls.

Jag är en liten skit egentligen. De gånger jag gör något för att göra någon glad så kan jag bli skitsur om det inte blir ett extreme home makeover-moment av drama och känslor även om det bara råkar vara så att jag bjudit på kaffe. En del gånger kan jag veta hur jäkla lättad någon kan vara över att de kommer hem och jag har städat men jag orkar inte av ren lathet. Så empatin översvämmar mitt medvetande men ingen blir gladare för det.

Men jag är lat ganska ofta. Annars hade jag lagt upp dagens outfit just nu och kallat det mode. Eller varför inte plugga nu när kaffet är klart.

Jag sitter och lyssnar på Howlin' Pelles sommarprat på sveriges radios hemsida. Han är helt fantastisk. På ämnet om att han anklagas för att gå runt på stan och göra hives-gester så förklarar han att inget han gör är en fasad.

"Däremot om du träffar mig i ett sammanhang när jag inte står med förstärkare i full volym bakom mig och tusentals skrikande människor framför mig så tror jag att jag kommer vara lite lugnare och ge ett lite mer sansat intryck. Men det tror jag egentligen gäller alla människor."

Samtidigt sitter jag i mjukisbyxor, undrar var sjutton min nagelfil är och försöker studera konstruktivism när jag egentligen bara sitter och väntar på Chelsea - Liverpool på canal + sport.

Jag skrev en tenta i torsdags som Petra hjälpte mig att plugga till. Hon förhörde mig genom att läsa frågor från de första två salstentorna jag skrev om politisk teori och det hjälpte mycket. Problemet är bara att när jag skrivit tentan så väntade jag mig att samhället i stort skulle klappa om mig, ge mig cred och säga att nu Patrik ska du ta det lugnt.

Det var istället dags att plugga till nästa tenta omedelbart och jag är inte tillräckligt vuxen för att fatta att jag inte precis har sammanställt ett livsverk utan bara gjort ungefär 5% av det som förväntas av en student på en utbildning som bara precis kräver grundläggande behörighet.

Men många saker har den senaste veckan fått mig att bli sugen på att bli sådär seriöst intresserad av att vara i band igen. Så nu har jag hört av mig till Lord Jake och förhoppningsvis kan vi styra upp låtskrivande och rep igen.

För det var väl det jag skulle göra nu?

När jag satt och väntade på att Linn skulle komma in på en fika häromveckan tjuvlyssnade jag på tre män i övre 30-års åldern som inte sa någonting alls. Till slut uttalar sig en av dem och säger att han har skaffat ?det där..eh..firefox? till sin dator.

En av de andra undrar vadan detta och han förklarar att han är så trött på explorer; ?det är bara problem, det går så långsamt? och ungefär här börjar hans röst och självsäkerhet svaja lite då han inte finner några andra problem än dessa.

Men det är uppenbart att han är den av dem som har koll då han fortsätter att säga hur bra denna firefox är då de, mer tröttsamt än intresserat, undrar vilka fördelar det finns. Detta består i att "det finns en googlesökruta längst upp någonstans".

Tystnaden återställer sig.

Om jag ser den lilla skiten säga "en fin gussilago" en enda jävla gång till...