Sjöhäst playcenter
Alla som känner mig vet att jag lever för public service och samhällsupplysning. Så till er som har köpt denna "sjöhäst playcenter" på Jysk nu så här i sommartider; den är jättefarlig. Den innehåller 0,2 procent ftalat. Detta är givetvis 0,1 procent mer än EU-direktivet. Men jag anar en konspiration då det är norska föroreningsinstitutet som är i farten igen. Att ett icke-EU land anmäler om gränsvärden över EU-direktiv låter misstänksamt. Men tills jag har kommit till botten med detta så för guds skull; lämna tillbaka era sjöhäst playcenter så får ni pengarna tillbaka enligt Jysk.
De var enligt uppgift tveksamma till att ta emot returnerade sjöhäst playcenter innan, mentrycket från media och allmänheten fick Jysk att ta bort bassängen från alla sina varuhus i fredags.
"? Vi vill inte att våra kunder ska känna sig förvirrade och osäkra på våra produkter, säger Kim Nøhr Skibsted.
källa- www.expressen.se
the Woolpack
Naturens anfall fortsätter. Tänk er nu att sitta på toaletten på morgonen, ta upp en ny rulle och en spindel bestämt sig för att bygga ett base camp där.
Förutom min oerhörda spindelfobi, höjdrädsla, farträdsla, dansknoja och allmän ängslighet så har jag även små ritualer i vardagen. Jag börjar dessutom ana att även om jag inte har tvångsyndrom så har min kropp det. Den vill inte ha kaffe eller cigg på morgonen om den inte är mätt för då blir den dålig. Nu har detta utvecklats till att den inte vill äta, dricka kaffe eller röka om jag inte har duschat och tagit på mig riktiga kläder. Mjukisbyxor och gårdagens t-shirt duger alls inte.
Det får mig att börja misstänka att jag kanske är en fullt fungerande människa fast i en OCD-ängslig kropp.
Eller så är det bara så att jag fortsätter att hitta bevis för att jag är speciell och inte jobbig.
Killersnail
På morgonen av min sista arbetsdag innan semestern uppfattar jag något som inte hör hemma på mitt sovrumsgolv. Det är en killer snail. Mördarsnigel. Arion lusitanicus. På mitt golv.
Nog för att jag bor bredvid en skog och att min altan är infesterad, men det finns en gräns. Spindlar och småkryp har länge fört en strid mot mig och mitt hem och det är ett krig jag på något sätt fått acceptera. Men när en snigel lyckas ta sig in (hur?) och krälar omkring när jag sover så har gränsen överskridits.
Det är enligt min arbetskamrat Tobias totalt överdrivet av mig att dra paralleller till andra okonventionella attacker såsom Pearl Harbour och nine-eleven men jag ser bara för många likheter. Det här är ett krig som ska föras där ute. Inte på hemmaplan.
Nu blir det bara till att öka försvaret här hemma. Saltbarriärer kommer upprättas och vissa rättigheter såsom att ha fönster och dörrar öppna kommer att gravt begränsas.
Och det kommer dröja länge innan jag sätter ner fötterna utan att bära glasögon igen
...then hurry home
Imorgon är sista dagen på jobbet innan jag har min efterlängtade semester. Ida hånar mina klagomål över arbete. Antagligen tolkar hon det som om jag anser mig vara utbränd. Saken är helt enkelt att jag saknar att kunna tänka klart. Jag kan inte längre se en kalender framför ögonen och uppfattar inte datum; bara måndagar och fredagar.
Dessutom har namnminnet försvunnit totalt, vilket är katastrof för mig. Jag berättar väldigt ofta helt meningslösa historier men de blir totalt poänglösa om jag inte kommer ihåg namnet på de jag pratar om.
Idag var det dock lite roligt på jobbet. Jag och en kille som heter Tobias ska måla om golvet i verkstaden, vilket innebär att vi först måste städa.
Ni måste förstå humormomentet i att Patrik ska putsa en svarv. Jag är dessutom explosionsrädd (ovanpå all annan ängslighet) så jag är helt övertygad om att dunkar med t-röd har lika stor explosionsrisk som en eldriven truck.
Dagens höjdpunkt var dock när jag skulle slipa golven med en maskin som har en roterande slipskiva, väldigt lik en sådan maskin man går omkring och buffar golv med. Det tog mig 10 minuter att lära mig starta den utan att fara runt som en vante 130 grader innan jag lyckades släppa.
Vi får se om min tankeverksamhet når några större höjder efter imorgon.
Weedower
När ens kärlek åker till amerikasförentastater hittar jag en ny kärlek. Dock en olycklig kärlek. En kärlek som inte kommer bli besvarad med något annat än "vi kan väl vara vänner istället". Jag pratar naturligtvis om ERK. Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Bara att säga det får mig att känna mig trygg och som att jag har hittat hem.
Med uttalanden som Annonsören tillbakavisar kritiken och menar att kvinnans klädsel är anpassad efter den varma årstiden.
Vidare anser annonsören att då det är förhållandevis nytt att kvinnor jagar bör förekomsten av en kvinna i annonsen snarare ses som något progressivt.
Angående undertexten "Storleken har visst betydelse" syftar detta enbart på kikarsiktet.