Hand in Glove
Jag satt och pluggade i köket till christer i p3 och ville så hemskt gärna vara med i fördomsprofilen om musik.
Likt 5 miljoner andra människor ansåg jag att jag skulle vara hemskt passande till detta, vilket skulle förklara varför det var upptaget hela tiden.
Alternativt skulle jag kunna jobba som fördomsprofilerare, men risken finns att jag skulle vara fördomsfull i ordets mest negativa bemärkelse.
När jag till exempel hör Erika som ringde in ser jag framför mig en av de drygaste människorna man kan träffa på. Som kan använda uttryck som ”röja till Svenska Akademin” och sina fullständigt utstuderade och förberedda svar till trots säger hon ”welcome to my nightmare” med Alice Cooper som bästa låttitel någonsin.
Men främst är det inte musiktycket som stör, absolut inte, utan snarare hennes betoning och små fnittringar vilket får henne att framstå som en självcentrerad, småaktig ung tant.
Helt olikt mig själv alltså.