Vyvyan
Åter till verkligheten; hem till gården. Imorgon är det Andys och Katies bröllop. Det triangeldrama som föregått detta äktenskap är en klassisk historia om hur värdelös kärlek är. Andys bror Robert har i flera månader satt på den blivande bruden.
Robert är något år yngre än Andy och är den störste casanovan från norr om Portsmouth. Andy är den snälla, stadiga och skittråkiga bondesonen som inte alls gillar att fira alla hjärtans dag eller tvivlar på Katies kärlek till honom.
Men Katie tycker minsann om att bli förförd och leva lite farligt. Jävla slyna. Jag tror hon kommer lämna honom vid altaret.
Lill-Babs har alltid varit finkänslig. ”Det är lika många kvinnor som män som drabbas av hjärtsjukdomar. Därför är det så viktigt att stödja hjärt&lungfonden.”
The Young Ones är en annan tv-favorit just nu. Häromdagen var de med i ett frågesportsprogram och vyvyan kastade ner en tysk handgranat på det andra laget. Klassiskt. Stefan gillade det dock inte så mycket. Han visade humorlabbet för mig där de skämtade om invandrarkulturer. Ingenting för mig men för honom var det som första gången man såg Holy Grail.
Jag var nog 12 när jag såg Monthy Python and the Quest for the Holy Grail första gången. En tid då jag var väldigt påverkad av Storbritannien; vartannat ord jag fick ur mig var ”bastard”. Jag var enormt tröttsam och jag hamnade i bråk ofta.
Bland annat en gång i omklädningsrummet innan gympan när några 2 år äldre pojkar var på väg därifrån och var tykna. Jag sa ”your father was a hamster and your mother smelled of elderberries”. De blev inte arga. Men sedan översatte jag och då blev de rätt arga. De fattade inte skämtet och kallade min mamma för hora och så började jag vifta vilt med mina små 12-åriga nävar.
Det enda som inte slog mig då var att inte alla har samma humor. Vilket kan bli trist ibland.
Jag älskade Vyvyan när jag var tonåring och jag älskar honom nu också. Evigt drabbad! *skrattar*