Dead Leaves and the Dirty Ground

Folktoppen är ett bra tidsfördriv. Det hade varit roligt på riktigt om det inte vore för det faktum att det är inriktat på att vara underhållande för hela familjen. Jag vill ha ett program som bara visar klipp från saker jag gillar genom tiderna. Men eftersom det är familjeunderhållning ska det vara folkligt och med vitsigt mellansnack, sång, dans och husband.

Jim Carrey och Rowan Atkinson listas och såklart kan man räkna ut vad Babben och Annika Lantz ska säga om det. Att det är enormt uttjatat och bara såå tråkigt. De och många med dem glömmer gärna att en gång i tiden var både Ace Ventura och Mr. Bean bland det roligaste som fanns.
Naturligtvis inte numer. Dubbelmoralen ligger i att många som får uttala sig i frågan antagligen skulle ösa beröm över Charlie Chaplin och säga att hans humor är tidlös. Man skulle inte våga säga något i stil med att ”ser jag honom gå på det där jävla sättet igen så spyr jag” eftersom det är finkultur. Chaplin betydde mycket på sin tid och fångade tidsandan men det gjorde även Jim Carrey. Ingen av dem är rolig längre. Men kritiker vågar inte erkänna att de en gång i tiden skrattade sig fördärvade åt Jim eller Rowan.

Men så kommer man då till Robert Gustafsson som jag har enorma problem med eftersom han är så enormt folklig och fortfarande håller på. Nej, jag skulle aldrig orka se Mr. Bean igen men det är knappast så att Rowan Atkinson turnerar med Rapsody in Rock med karaktären år ut och år in. Jag klassar Robert lägre än Stefan och Krister just nu.

Saken är den att Stefan och Krister vet var de hör hemma. De tycker naturligtvis själva att de är roliga men de vet själva med sig att de inte är ungdomskultur direkt.
Robert tror sig säkert tillhöra både Nilecity generationen och Papphammar generationen. Robert åker in med en truck och leker Vejron i ottan.

Halmstadborna skrattar säkert så de kissar på sig.