Dead Leaves and the Dirty Ground

Att rättfärdiga sina egna tankar, åsikter och beteende genom att klanka ner på andras är ett mycket mänskligt beteende och, i mitt fall, en dominerande egenskap.

Jag gör mig själv ofta en stor mental otjänst genom att då och då se på de mest uppdaterade bloggarna på blogg.se, något som inte omedelbart borde innebära att de är populära men den jag såg idag fick 3 kommentarer i kvarten. "modebloggen" i fråga gick idag ut på vilka bågar en 40-årig kvinna passade bäst i. Edge.

En annan dominerande egenskap hos mig är min djupt empatiska förmåga. Jag är så oerhört empatisk att det nästan går över i telepati. Med detta uttalande menar jag inte att självgodhet ersatt mitt dåliga självförtroende, jag menar bara att empati bara innebär en förmåga att sätta sig in i andras känslor och agera utifrån detta. Hälften av tiden är denna handling att inte agera alls.

Jag är en liten skit egentligen. De gånger jag gör något för att göra någon glad så kan jag bli skitsur om det inte blir ett extreme home makeover-moment av drama och känslor även om det bara råkar vara så att jag bjudit på kaffe. En del gånger kan jag veta hur jäkla lättad någon kan vara över att de kommer hem och jag har städat men jag orkar inte av ren lathet. Så empatin översvämmar mitt medvetande men ingen blir gladare för det.

Men jag är lat ganska ofta. Annars hade jag lagt upp dagens outfit just nu och kallat det mode. Eller varför inte plugga nu när kaffet är klart.