Dead Leaves and the Dirty Ground

Hultsfredsfestivalen beskrivs som ett publikfiasko. Förutom detta diskuteras det fram och tillbaks om huruvida det ändå är en lugn festival eller mer stökig än någonsin.

Arrangörerna skyller biljettpriset på omvärldspriser, på samma sätt som bensinmackar förklarar höjda bensinpriser. Aftonbladet beskriver priset som en "chockhöjning" eftersom de blir skogstokiga när de får använda sådana kraftord.

Höjningen är dock endast 300 kronor från det redan löjligt höga 1300:- till 1600:-. Hade jag pungat ut med det hade min följdfråga varit i stil med "vilket hotell ingår menar ni?"


Mitt första hultsfredbesök 2002 var menat att vara mitt sista, men jag återvände två år senare trots att jag direkt förstod att festivalboende inte var min grej. Morrissey och Graham Coxon är dock min grej om man säger så.

Jag märkte dock att den hultsfredsfestival man hört talas om långsamt var på väg att förändras. Jag vet inte vilkas behov de försökte tillfredställa med sina bokningar från The Voice's kontaktlista; Alicia Keys, Snoop Dogg året efter och nu 50 cent.


Jag är fullt medveten om att Mary J Blige och Pharrell inger en fascination hos söderkisar (tänk Shanti Roney och fågeln i Rocky) och Snoop Dogg har onekligen streetcred men såvitt jag vet skiter Snoop och 50 cent fullständigt i sverigespelningar och imponerar sällan på ditresta frilansare från Groove. (Även om snookfansen sväljer det som sjömän)


Världsmarknadspriser hos artister och det faktum att r'n'b-ludren inte längre köper skivor ligger dock säkerligen inte till grund för att en biljett kostar lika mycket som en vecka i Kroatien. Jag kan inte tänka mig att det har att göra med något annat än det faktum att 50 cent inte kostar motsvarande tre och femti.