Dead Leaves and the Dirty Ground

Jag har länge intresserat mig för vågor av extremism inom religioner, därför kunde jag inte låta bli att se "Jesus Camp" på svt2 ikväll.
Det intressanta är att jag antingen har växt upp eller blivit helt uppgiven de senaste åren. Jag sitter inte längre och blir förbannad när jag ser helt "vanliga" medborgare säga sig representera jesus eller som här; småbarn som sitter och gråter för att nationen går under och en 8 åring som säger att hon vill förkunna lejonen från juda, vad det nu innebär.

När det gäller folk som är så otroligt hängivna och övertygade om något och dessutom hamnar i en masspsykos så finns det inget vi "upplysta européer" kan göra och knappt något amerikanerna själva kan göra för att förhindra det. Det intressanta är dock att många av dessa barn kommer från fina hem och inte alls husvagnsbyar. Man behöver inte sitta och plugga terrorism varannan dag för att veta att en stor del av dem som tolkar Koranen som en anledning att döda folk har en "extremt sugig livsmiljö" som det heter i akademin.

Jag förstår att folk vill söka stöd i något osynligt och ouppnåeligt när allt de kan se och nå bara är elände. Men jag antar att detta handlar om någon form av apartheid där rika människor kan sitta bakom stora staket och vara livrädda för de gudlösa vålnaderna som hotar utanför.
Det enda som verkligen förvånade mig med filmen var att barn mellan 7 och 10 kan vara så påverkningsbara känslomässigt. Jag kan till och med fatta hitlerjugend då man kan få vilken unge som helst att dyrka någon som framställs som en superhjälte. Jag kan också förstå att barn gråter över att de skulle ha syndat eller över att foster aborteras och så vidare men här gräts det över stämningen och jesu påstådda närvaro.

Men detta är som att en hel lokal med småbarn skulle börja gråta över Läderlappen och hans stordåd. I nazityskland tyckte väl ändå ungarna att det var som en blandning av scouterna och Michael Jacksons fanclub. Men att en sjuåring kan stå med händerna i luften och skrika rena evangelistiska stridsrop med gråten i halsen förvånar mig.

Nu jämför jag inte vuxna människors religiösa övertygelse med batman. Jag menar bara att barn är barn och borde rent psykist utveckla en tro ungefär samtidigt som de självmant kan få ett musikintresse och inte lyssna på tuggummitechno som säljs på Toys'r'Us.

Kvinnan som drev sommarlägret för att träna 7-9 åringar att vara jesusoldater och martyrer, Becky Fischer, säger efteråt i en intervju att det inte enligt dem skulle vara politiskt inriktat, ens när barnen skulle tillbe President Bush.

"When we took out [an] image of Bush, it turned political, but to us, it's not political - it's Biblical,"