Holding on for tomorrow

Att växa upp med en extra blur-kromosom i kroppen får en alltid att se på saker på lite annorlunda sätt.
Så när Petra säger "vi kan åka till primrose hill" så får jag något distant i blicken och mumlar psalmer, knappt hörbara tills jag repeterar dem ljudligt. "Jim stops, and gets out of the car...goes to a house in emporer's gate...through the door and to his room, then he puts the tv on...turns it off and makes some tea says Modern Life It's Rubbish..then Susan comes into the room, she's a naughty girl with a lovely smile and says

let's take a drive to primrose hill, it's windy there and the view is so nice... "

Så kommer man upp på toppen och upptäcker att någonstans finns det folk som är precis lika störda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback